Huvudsyftet med projektet "Banarbeten - processer och datatillgång (Bandat)" har varit att undersöka effektiviteten i planläggningsprocessen relaterad till planering och genomförande av banarbeten och effekter på tågtrafiken. Projektets arbete och slutrapporten fokuserar på fyra aspekter relaterade till planering av banunderhåll: dataanvändning; kvaliteten på tillgänglig data; problem i planeringsprocessen, samt hur dessa problem kan hanteras. För att förstå varje steg i banarbetesplaneringsprocessen utfördes dataanalyser, dokumentstudier och intervjuer med yrkesverksamma som är involverade i planeringsprocessen. Resultaten beskriver de viktigaste faktorerna som påverkar planläggningseffektiviteten och diskuterar potentiella strategier för att utvärdera och förbättra effektiviteten. Effektiviteten är i detta arbete relaterad till tidsdimensionen, där ett effektivt banarbetsplanering skulle innebära användning av 100 procent av bokad tid på banan. Avvikelser ifrån detta utgörs av omläggning, överskattad eller underskattad tid för att utföra väsentligt underhåll. Huvudresultaten visade att effektiviteten i planläggningen av spårarbeten påverkas av externa och interna osäkerheter i järnvägsunderhållsprojekt, bristen på förtroende mellan projektledare och entreprenörer samt dålig kunskapsöverföring hos entreprenadföretaget. På den taktiska nivån är de vanligaste orsakerna till omläggning av spårarbeten förändringar av servicefönster, avslag eller påtvingad modifiering av bokade tider. Servicefönster är en strategi för att hantera osäkerheter och infördes av Trafikverket år 2015 för att förbättra spårtillgängligheten för entreprenörer som utför underhåll. Inom projektet har användning av servicefönster i södra Sverige under 2019 och 2020 analyserats och resultatet visar att 10 % av den totala kapaciteten reserverades för servicefönster vilket korrelerar väl med utfallet att 11 % utnyttjades för underhåll. Dock skedde cirka 70 % av spårarbetet utanför de definierade servicefönstren, och endast omkring 40 % av den kapacitet som reserverades för servicefönster utnyttjades för spårarbete. Slutligen var sannolikheten för försening av tåg som passerar planlagda banarbeten 31 % större än för tåg som inte passerar planlagda banarbeten. Risken att bli försenad är också större om spårarbetet utförs på enkelspåriga järnvägar. Dessa resultat pekar sammantaget på att påverkan på tågförseningar bör vara en del av utvärderingen av spårarbetens effektivitet. Projektet resultat inkluderar även beskrivning av data som skulle kunna användas, främst i banarbetsprocessen för att förbättra planeringsprocessen. Detta inkluderar data om planerade och slutförda banarbeten, tågpunktlighetsdata, infrastrukturfel och inspektionsdata. En del av rapporten ägnas åt en beskrivning av kopplingar mellan databaser och exempel på hur man av analyserar orsaksförhållanden, speciellt mellan trafik-/punktlighetsdata och data om utförda banarbeten. Projektet innehåller tankar kring potentiella förbättringar av datautbytesprocessen.