Järnvägsstationer är komplexa miljöer som innefattar många olika zoner så som biljetthall, plattform, förbindelser osv och där olika aktörer samspelar (trafikoperatör, förvaltare, ägare, hyresgäster). Planering, byggande och förvaltning av stationer styrs av många krav- och rådsdokument och kräver ett samarbete mellan många yrkesgrupper. Begreppet hållbara stationer omfattar ekologiska, ekonomiska och sociala aspekter och en viktig dimension i det hela handlar om resenärers välbefinnande och deras behov. En station som är attraktiv, användbar och komfortabel stärker det kollektiva resandet. I det avseende spelar ljudmiljön en stor roll då den påverkar förmågan att orientera sig, uppfatta och förstå utrop av trafikinformation samt känna trygghet och komfort i en miljö som kännetecknas av både stress, höga ljudvolymer och ett stort informationsflöde. Tidigare arbete inom projektet "Hållbara stationsmiljöer - en studie kring ljudmiljö, resandekvalitet och kravuppfyllnad" har framförallt fokuserat på förhållandena avseende ljudmiljö ur ljud- och orienterbarhetssynpunkt för stationer under jord. För att få bättre förståelse och en mer komplett helhetsbild av frågeställningen har en kompletterande studie genomförts vars främsta målsättningar är att bidra till att identifiera förutsättningar och utmaningar på stationer ovan jord. I föreliggande rapport presenteras resultatet av intervjuer med särskilt utsatta resenärsgrupper och kvantitativa ljudmätningar på två plattformar ovan jord, Västra Ingelstad och Barkarby Station. I rapporten sammanställs använda metoder och resultat från fältarbetena. De sistnämnda analyseras och diskuteras utifrån gällande krav och råd avseende ljudmiljö och tillgänglighet. Studien bekräftar tidigare slutsatser att projekteringsarbetet försvåras av en otydlig kravbild som beror på antalet styrdokument som ska beaktas och som inte sällan är mycket spretiga och oense när det gäller kravnivåer.