Denna rapport presenterar en numerisk metod för att prediktera sättningar i järnvägsbankar efter många tågpassager. Denna metod baseras på finita elementmetoden samt en materialmodell som beräknar ackumulerad permanent deformation som funktion av antalet belastningscykler. Detta leder till en beräkningseffektiv metod som kan beräkna permanenta deformationer av stora strukturer efter många lastcykler. I ett första steg beräknas spänningarna i banvallen som uppkommer av en tågpassage. Dessa spänningar omvandlas sedan till permanenta töjningar med hjälp av en avancerad modell som tar hänsyn till de cykliska spänningarna på grund tågpassager, statiska spänningar på grund av bankens egentyngd samt antalet belastningscykler. I detta arbete så kalibrerades denna modell mot ett stort treaxligt experimentellt arbete i litteraturen. Här sågs ett stort beroende i hur fort man belastade det obundna materialet vilket leder till att mycket större sättningar förväntas vid höga tåghastigheter än vid låga. Slutligen så omvandlas de beräknade permanenta töjningarna till permanenta deformationer och sättningarna beräknas som hur mycket ballasten sjunker under rälsen. Bankar där ballastlagret har två olika höjder modellerades där rälsen fastsätts i såväl spårplatta av betong samt slipers togs fram. Med dessa modeller undersöktes tre olika axellaster, 17.5 ton, 22.5 ton samt 30 ton. Fyra olika frekvenser på belastningen användes i beräkningen av de permanenta deformationerna vilket motsvarar olika tåghastigheter. Resultaten visar tydligt att spårplatta har en mycket stor inverkan och sänker de uppkomna sättningarna rejält på grund av en jämnare belastning av ballastmaterialet jämfört med slipers. Som förväntat leder högre axellast och en högre banvall till större sättningar efter samma antal tågpassager än lägre axellaster och banvallshöjd. De predikterade sättningarna beror även stort på belastningsfrekvensen. Här vore det önskvärt att utveckla modellen för att explicit koppla belastningsfrekvens direkt till en viss tåghastighet. Gemensamt för alla analyserade fall är att en stor del av de uppkomna deformationerna uppstår de första 1000 lastcyklerna vilket visar på vikten att modellera förkompaktering av ballastmaterialet. Slutligen jämförs prediktionerna från modellen med empiriska modeller funna i litteraturen och dessa stämmer bra överens. En fördel med det framtagna modelleringsverktyget är att geometrin hos banken och axellast explicit tas hänsyn till i modellen samt att tågens hastighet också kan modelleras vilket bara till viss del inkluderas i de empiriska modellerna. Viktiga steg för att gå vidare är att kalibrera modellen för material som används i Sverige och validera modellen med fullskaleförsök.