Vi lever i en orolig tid, omgivna av risker och hot av olika slag. Även om Sverige är ett tryggt land globalt sett har vikten av hemberedskap blivit alltmer framträdande i och med det försämrade säkerhetspolitiska läge vi befinner oss i, rådande klimatförändringar och konsekvenserna av detta, samt oväntade pandemier som Covid-19. Ansvaret, som i stor utsträckning tidigare legat på samhället, har nu delvis förskjutits till enskilda individer. Det finns idag förväntningar på att de som har förmågan ska kunna klara sig utan samhällets hjälp i en vecka. För att motivera personer som ännu inte har en hemberedskap till att skaffa en, kan det komma att krävas olika typer av insatser från dem som arbetar med att stärka samhällets krisberedskap. Mot bakgrund av detta är syftet med studien att undersöka allmänhetens motivation och förmåga till hemberedskap, utmaningar som är kopplade till detta samt hanteringen av dem hos aktörer som på olika sätt arbetar med att stärka allmänhetens krisberedskap. Data har samlats in genom fem semistrukturerade intervjuer med relevanta aktörer och har sedan analyserats med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys.

Studiens resultat påvisar flera faktorer som kan påverka allmänhetens motivation och förmåga till beredskap. Bland annat kunskap om ansvar och allvar, erfarenhet, tilltro till sig själv och andra, samt en känsla av kontroll och att ha materiella förutsättningar. Det framgår även att det i hög grad saknas strategier som tar hänsyn till människors olika förutsättningar och behov på grund av faktorer som brist på resurser, lagstiftning och behov av att prioritera. En av de slutsatser som kan dras är att strategier som bygger på kartläggning av olika målgruppers motivation och förmåga skulle kunna bidra till att fler människor tar till sig av budskap om att införskaffa hemberedskap. Att enbart informera om hemberedskap kan anses otillräckligt, då motivation påverkas av mer än bara kunskap.

We live in a troubled time, surrounded by risks and threats of various kinds. Although Sweden is a safe country from a global perspective, the importance of home preparedness has become increasingly prominent due to the deteriorating security situation, climate change, and unexpected pandemics like COVID-19. The responsibility, which previously largely rested on society, has now partially shifted to individuals. Today, there are expectations that those who can, should be able to manage without society's help for up to a week. To motivate those who do not yet have home preparedness to acquire it, various types of initiatives may be required from those who are working to strengthen society's crisis preparedness. Against this background, the purpose of this study is to examine the public's motivation and ability for home preparedness, the challenges associated with this, and the strategies of actors who, in various ways, work with public crisis preparedness. Data has been collected through five semi-structured interviews with relevant actors and has been analyzed using qualitative content analysis.

The study's results reveal several factors that can influence the public's motivation and ability, including knowledge of responsibility and seriousness, experience, confidence in oneself and others, as well as a sense of control and having the necessary resources. It also emerges that there is a significant lack of strategies that consider people's different conditions and needs, due to factors such as resource constraints, legislation, and the need to prioritize. One of the conclusions that can be drawn is that strategies based on mapping different target groups' motivation and ability could help more people embrace the message about acquiring home preparedness. Simply informing about home preparedness can be considered insufficient, as motivation is influenced by more than just knowledge.