I och med att språk innebär makt, påverkar det också vår bild av världen. Elever möter läromedel dagligen och därför är det också viktigt att undersöka dessa texter. Denna studie syftar till att skapa en fördjupad förståelse för hur läromedel i svenskämnet på gymnasienivå kan gestalta genus. På så sätt kan stereotypa bilder och ojämlika maktförhållanden synliggöras. Med hjälp av Faircloughs (1992) kritiska diskursanalysmodell CDA och feministisk teori, har jag analyserat författarpresentationer under modernismen i två läroböcker – Svenska impulser 2 och Svenska 2 helt enkelt.  Resultatet i min studie visar att det är en betydligt högre representation av de manliga författarna än de kvinnliga, att de kvinnliga författarna presenteras i relation till andra manliga författare, men det motsatta förekommer inte samt att männen är betydligt mer synliga i bilderna. Två diskurser har identifierats – genidiskursen och diskursen om en manlig utgångspunkt. I diskurserna framträder texternas interdiskursivitet. De manliga författarna gestaltas som utgångspunkt, som norm, och i något större utsträckning som genier än kvinnorna. Detta kan måla upp stereotypa bilder och reproducera ett ojämlikt maktförhållande. På så sätt konstrueras genus genom att kvinnan tillskrivs vissa egenskaper och mannen andra egenskaper. En förklaring är att läromedlen är skapade utifrån en inofficiell kanon som är manlig.