Based on marine sediments as a means for understanding past environmental change, this report documents morphological changes in Reticulofenestra pseudoumbilicus, an extinct species of blooming golden-brown haptophyte algae. Size and morphological variations prior to and after a temporary disappearance of the taxon (paracme) during the late Miocene was investigated in samples originating from Deep Sea Drilling Project (DSDP) Site 588. This was done using cross-polarised microscopy, image analysis, biometry, and other visual observations of coccoliths in six sediment samples. Results indicate a decreased but slowly increasing variance of size upon re-appearance in the stratigraphy. Three morphotypes (herein named Jupiter, Saturn, and Phoebe) were identified among the examined coccoliths, suggesting greater diversity within the taxon and which will require further study. Possible explanations for the paracme are discussed, including iterative evolution of large morphospecies and potential geographical shifts of population, and conclusions are drawn on the definition of the taxon in different contexts. Ideas for further studies include use of scanning electron microscopy for better imaging of the presented morphotypes, and additional size measurements of coccoliths from multiple drilling sites. Conclusively, the use of morphotypes is a helpful tool in biostratigraphical andevolutionary contexts.

Baserat på marina sediment som ett medel för att förstå tidigare miljöförändringar dokumenterar denna rapport morfologiska förändringar hos Reticulofenestra pseudoumbilicus, en utdöd art av blommande guldbruna fästalger. Storleks- och morfologiska variationer före och efter ett tillfällig försvinnande av taxonet (paracme) under sen miocen undersöktes i prover från Deep Sea Drilling Project (DSDP) Site 588. Detta genomfördes med hjälp av korspolariserad mikroskopi, bildanalys, biometriska mätningar samt andra visuella observationer av coccoliter i sex sedimentprover. Resultaten visar en minskad men långsamt ökande storleksvariation vid återuppträdandet i stratigrafin. Tre morfotyper (här benämnda Jupiter, Saturnus och Phoebe) identifierades bland de undersökta coccoliterna, vilket tyder på en större mångfald inom taxonet och som kräver vidare studier. Möjliga förklaringar till paracmen diskuteras, inklusive iterativ evolution av stora morfotypiska arter och potentiella geografiska förflyttningar av population, och slutsatser dras om taxonets definition i olika sammanhang. Förslag till vidare studier inkluderar användning av svepelektronmikroskopi för bättre avbildning av de presenterade morfotyperna, samt ytterligare storleksmätningar av coccoliter från flera borrplatser. Sammanfattningsvis är användningen av morfotyper ett värdefullt verktyg i biostratigrafiska och evolutionära sammanhang.