Studien syftar till att bidra med kunskap om hur lustfylld och organiserad dramalek kan påverka läsutvecklingen hos elever med intellektuell funktionsnedsättning då det finns begränsad forskning på denna kombination. Studien baserades på sociokulturell teori samt det relationella perspektivet. Båda perspektiven betonar vikten av sociala interaktionen i inlärningsprocessen mellan miljö och individ. För att besvara frågorna användes en kombination av kvantitativa och kvalitativa metoder (mixed methods) där Singel Case Experimental Design (SCED) användes för att undersöka effekten av interventionen på elevernas fonologiska medvetenhet och fältanteckningar och intervjuer utgjorde underlag för kompletterande kvalitativ analys. Studiens deltagare var sex elever med lindrig till måttlig intellektuell funktionsnedsättning i åldrarna 10-12 år, två flickor och fyra pojkar. Deltagarna kom från två olika skolor i Sverige med tre elever från varje klass. 

Sammanfattningsvis visade resultaten från interventionens kvantitativa data en utveckling av individuella och grupprestationer för de flesta deltagare. Utom för två elever som uppvisade höga poäng redan i början av första testerna (Baslinjer 1) och denna trend fortsatte även under och efter interventionen. Dessa elever nådde det så kallade takeffekt. Det är möjligt att även de förbättrade sin förmåga i fonologisk medvetenhet efter interventionen men det kunde inte mätas eftersom de hade full pott under starten av interventionen. Interventionen/dramaleken gav möjlighet att uppnå många av läroplanens mål. Slutsatsen tyder på att strukturera dramatik kan vara ett effektivt sätt att främja läsutveckling hos elever med intellektuell funktionsnedsättning. Detta har betydelse för pedagogiska strategier och metoder för att stödja elever med olika inlärningsbehov.