Bakgrund: Höftfrakturer är vanligt förekommande bland äldre över 60 år och är förknippade med hög mortalitet och långsiktiga hälsoproblem trots behandling. En effektiv smärtbehandling är avgörande för att kunna undersöka och transportera patienter till sjukhus. Syfte: Denna studies syfte var att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av smärtbehandling vid omhändertagande av äldre patienter med höfttrauma i en prehospital miljö. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ design och semistrukturerade intervjuer användes för datainsamlingen. Data analyserades med en induktiv ansats med konventionell innehållsanalys. Resultat: Tre huvudkategorier identifierades: “Att interagera och kommunicera med patienten”, “Att främja en god smärtlindring” samt “Kunskap och erfarenhet ger trygghet”. Resultaten visar att specialistsjuksköterskor står inför komplexa utmaningar där varje patient och uppdrag är unikt. Det framkom att omvårdnad och icke-farmakologiska metoder är centrala i smärtbehandlingen. Erfarenheten visade att kombinationen av ketamin och opioider är mest effektiv vid den akuta smärtfasen och vid procedursmärta. Studien belyser även svårigheter vid smärtbehandling av patienter med nedsatt kommunikationsförmåga, där klinisk erfarenhet och intuition är avgörande. Specialistsjuksköterskor upplever ofta en brist på autonomi och stöd från ledningen, vilket kan påverka deras utveckling och fördjupning inom området. Slutsats: Studien visar att specialistsjuksköterskor lägger en stor vikt på omvårdnad och anpassar omvårdnaden tillsammans med patienter i möjligaste mån. En slutsats är vikten av reflektion för yrkesmässig utveckling, generellt men specifikt gällande smärtbehandling av personer med kognitiv svikt. Vidare forskning behövs för att förbättra smärtbedömningsverktyg och stärka specialistsjuksköterskors roll i den prehospitala vården.

Background: Hip fractures are a common occurrence among the elderly over 60 years of age and is associated with a high mortality rate and long-term health problems despite treatment. Effective pain management is essential for examining and transporting patients to the hospital. Aim: The aim of this study was to describe specialist nurses' experiences of pain management in the care of elderly patients with hip trauma in a prehospital context. Method: The study was conducted with a qualitative design and semi-structured interviews were used for the data collection. Data was analyzed with an inductive approach of a conventional type of content analysis. Results: Three main categories were identified: “To interact and communicate with the patient”, “To promote good pain relief” and “Knowledge and experience provide security”. The results show that specialist nurses face complex challenges where each patient and assignment is unique. It emerged that nursing and non-pharmacological methods are central to pain management. Experience showed that the combination of ketamine and opioids is most effective in the acute pain phase and procedural pain. The study also highlights difficulties in pain management of patients with impaired communication skills, where clinical experience and intuition are crucial. Specialist nurses often experience a lack of autonomy and support from management, which can affect their development and deepening within the field. Conclusion: The study shows that specialist nurses place a great emphasis on nursing and adapt the nursing together with patients as far as possible. Furthermore, it emphasizes the importance of reflection for professional development and emphasizes the need for further research to improve pain assessment tools and strengthen the role of specialist nurses in prehospital care.