Denna studie har som syfte att identifiera och beskriva inom grundskolan olika förekommande tolkningsrepertoarer relaterade till undervisningen i musik. Studiens forskningsfråga handlar om hur musiklärare i samtal med varandra konstruerar sina uppfattningar om musikundervisningens funktion och betydelse. För att ta reda på det har två fokusgruppssamtal genomförts i två olika kommuner. Studiens teoretiska ramverk utgörs av diskurspsykologi och den data som genererats ur fokusgruppssamtalen har bearbetats med hjälp av diskursanalytiska redskap. I resultatet presenteras fyra tolkningsrepertoarer som framträder i fokusgruppssamtalen: Musik som tillhörighetsskapande, att musik och musikundervisning skapar en känsla av tillhörighet och att det är viktigt för det sociala livet nu och i framtiden; Musik som helhetsskapande, en helhet som kan göra det lättare för eleverna att förstå undervisningen i skolan, förstå världen utanför skolan och att förstå sig själva och hur de är en del av en helhet, Musik som självförtroendestärkande, att självförtroendet kan få lov att växa både i gruppen och individuellt i arbetet mot gemensamma mål och när det finns utrymme och trygghet för att först få misslyckas för att sedan lyckas samt Musik som nytta, att genom musiken exempelvis få möjlighet att få öva på förmågor som inte tränas vid så många andra tillfällen eller när musiken blir ett redskap för att nå kunskap inom andra ämnesområden. I diskussionen lyfts att Musik som nytta och Musik som helhet ligger nära varandra, för när musiken blir till nytta för eleven i exempelvis andra ämnen skapar den samtidigt en helhet i elevernas verklighet. Musik som självförtroendestärkande kan sägas gå hand i hand med Musik som tillhörighetsskapande eftersom gemensam strävan och framgång i en grupp ger en känsla av tillhörighet samtidigt som gruppens självförtroende stärks av att ha lyckats med något tillsammans. 

The aim of this study is to identify and describe within primary school various interpretation repertoirs related to music education. The research question concerns how music teachers in discussion with each other construct their understandings about the function and importance of music education. Two focus group interviews have been conducted in two different municipalities. The study's theoretical framework consists of discourse psychology and the data generated from the focus group conversations has been processed with the help of discourse analytical tools. Four interpretive repertoires emerged in the focus group conversations: Music to create belonging, that music and music education create a sense of belonging and that it is important for social life now and in the future; Music to create a wholeness, that can make it easier for students to understand the learning at school, to understand the world outside the school and to understand themselves and how they are a part of a wholeness; Music as a confidence booster, that self-confidence can be allowed to grow both in the group and individually in working towards common goals and when there is room and security to first fail and then succeed, and Music as benefit, for example, through music be given the opportunity to practice seldom utilized abilities or when music becomes a tool to gain knowledge in other subject areas. It is highlighted in the discussion that Music as a benefit and Music as a wholeness are closely related to each other, because when music is useful for the pupils, for example in other subjects, it simultaneously creates a wholeness in the pupils´ reality. Also, Music as a confidence booster can be said to go hand in hand with Music as a sense of belonging, because common striving and success in a group gives a sense of belonging at the same time as the group's self-confidence is strengthened by having succeeded in something together.