SAMMANFATTNING

Introduktion: Hjärtstopp är ett medicinskt tillstånd som förekommer både inom sjukvården och utanför. Ett beslut om att inte utföra hjärt- och lungräddning vid eventuellt hjärtstopp kallas för ett 0-HLR beslut, vilket fattas av en legitimerad läkare i samråd med minst en annan legitimerad vårdpersonal. Ett 0-HLR beslut kan exempelvis vara aktuellt för personer med terminal sjukdom där ett hjärtstopp anses vara en del av en förväntad och naturlig död. Beslutet kan också fattas i de situationer hjärt- lungräddning anses vara utsiktslöst för personen i fråga eller att personen i fråga motsätter sig hjärt- lungräddning vid händelse av hjärtstopp. Beslutsfattandet bör involvera patienter och närstående, vilket inte alltid sker. Information om att beslutet är taget bör om möjligt förmedlas till patienten och dess närstående. I många fall tas beslutet istället enbart i samråd mellan sjukvårdspersonal och informationen når inte alltid fram till alla berörda parter.

Syfte: Syftet med föreliggande examensarbete är att beskriva erfarenheter av att vara närstående till en person som erhållit ett 0-HLR-beslut.

Metod: En deskriptiv kvalitativ litteraturöversikt. Tio artiklar med kvalitativ ansats, publicerade under åren 2001-2023, inkluderades för analys efter en kvalitetsgranskning.

Resultat: Fem teman påvisades. Närstående erfor att; deltagande i beslutsfattandet om 0-HLR var moraliskt utmanande, delaktighet i beslutsprocessen var viktigt, tydlig information från vårdpersonalen underlättade beslutsprocessen, emotionellt stöd var värdefullt samt att rutiner kring 0-HLR beslut kan förbättras.

Slutsats: Närståendes erfarenheter, både positiva och negativa, kan lägga grund för ökad förståelse och insikt i närståendeperspektivet. Närståendes erfarenheter kan även lägga grund för förändring och förbättring av bemötande och förhållningssätt gentemot närstående till en person som erhållit ett 0-HLR beslut.

ABSTRACT

Introduction: Cardiac arrest is a medical condition which occurs both in society and within hospital care. A decision to restrain from doing cardio pulmonary resuscitation is called a do-not-resuscitate order, also known as a DNR-decision. A DNR-decision is made by a licensed physician in consultation with at least one other licensed healthcare professional. A DNR-decision may, for example, be relevant for people with a terminal illness where a cardiac arrest is considered part of an expected and natural death. The decision can also be made in situations where cardio pulmonary resuscitation is considered hopeless for the person in question or the person in question opposes cardio pulmonary resuscitation in the event of cardiac arrest. Decision-making should involve patients and relatives, which does not always happen. Information that the decision has been taken should, if possible, be conveyed to the patient and his next of kin. In many cases, the decision is instead made solely in consultation between healthcare personnel and the information does not always reach all parties concerned.

Aim: The aim of the study was to describe experiences of patients' family members in a DNR-decision.

Method: A descriptive qualitative literature review. Ten articles with qualitative design, published within the years of 2001-2023, were analyzed after a quality review.

Results: Five themes were identified. Family experience that; participation in decision-making regarding DNR was morally challenging, involvement in the decision-making process was crucial, clear information from healthcare professionals facilitated the decision-making process, emotional support was valuable and procedures regarding DNR- decisions can be improved.

Conclusion: Family experiences, negative and positive, can lay the groundwork for better understanding and insight in the family-perspective. It can even change the way families of patients with DNR-orders get treated.