I vår moderna tid har frågan om mänskliga rättigheter kommit att bli central i många situationer. Mänskliga rättigheter, så som de definieras av Förenta nationerna, är en byggsten i många av världens länder och syftar övergripande till individens frihet och självbestämmande, samt säkerhet och välmående. På grund av de mänskliga rättigheternas viktiga plats i vår samtid är det också viktigt att reflektera kring hur nästkommande generationer förhåller sig till dem och hur utbildningen påverkar, eller kan påverka, deras syn på mänskliga rättigheter.

Denna studie ämnar undersöka elevers upplevelser av den egna förmågan, den egna förståelsen och den egna viljan att påverka i frågor som rör mänskliga rättigheter före och efter bedriven undervisning. En jämförelse görs mellan undervisning vars syfte är ge eleverna de verktyg de behöver för att påverka samt undervisning vars syfte är att mer deskriptivt berätta om de mänskliga rättigheterna samt hur de upprätthålls inom olika instanser. Den undervisning som syftar till att ge eleverna incitament för att påverka sitt närsamhälle bygger på teorier om empowerment-inriktad undervisning samt deliberativ undervisning, medan den deskriptiva bygger på mer traditionell didaktisk metodologi.

Resultaten av studien visar att elever upplever att deras förmåga, förståelse och vilja att påverka i frågor som rör mänskliga rättigheter i högre grad påverkas positivt av en deliberativ empowerment-inriktad undervisning än en mer traditionell sådan. Det ska dock noteras att studien är genomförd på två utvalda klasser under en begränsad tidsram, samt på distans, vilket naturligtvis kan ha påverkat resultaten.