Bakgrund: Stretching är en metod innehållande specifika rörelser med syfte att tänja ut
muskelfascia, ligament och senor. Det finns olika varianter av stretching med gemensamma
karaktärsdrag. Stretching har visats ha en positiv inverkan på rörelseuttag, både på kort och
lång sikt. Inom idrott utsätts deltagarna för biomekaniska påfrestningar vilket kan resultera i
skador. För att reducera antalet skador har stretching och träning blivit en vanligt
förekommande intervention, trots att tidigare forskning har påvisat ett varierat resultat.
Syfte: Syftet med studien var att sammanställa litteratur som undersöker stretching som
enskild skadepreventiv intervention eller i kombination med träning hos idrottare.
Metod: En litteratursökning genomfördes i databaserna Cinahl, AMED, Pubmed,
SPORTDiscus, Web of science och PEDro för att sammanställa vetenskap inom ämnet. För
att öka specificitet i sökträffarna användes kontrollerade ämnesord i de olika databaserna.
Efter urvalsprocessen inkluderades 10 artiklar i studien.
Resultat: Åtta artiklar påvisade ett minskat antal skador hos deltagarna som utförde
stretching enskilt eller i kombination med träning, varav sju av dessa med statistisk signifikant
skillnad mellan interventions- och kontrollgrupp. I fem av artiklarna genomförs stretching
tillsammans med träning och i två artiklar utförs enbart stretching. Tre artiklar är av
tvärsnittsdesign och det var därmed svårt att utläsa hur interventionerna utfördes. Den
metodologiska kvalitetsgranskningen enligt PEDro-skalan gav ett genomsnittligt värde av
4,4/10.
Konklusion: Resultatet i denna studie påvisade att stretching enskilt eller i kombination med
träning kan vara en skadepreventiv intervention hos idrottare. Studiernas varierande design
och låga kvalitetspoäng medför att evidensgraden inte kan bedömas. Vidare forskning krävs
med fler undersökande RCT-studier med en mer standardiserad utformning.
2020. , p. 31
Idrottare, skadeprevention, stretching, träning.