I granskning av personer med missbruksproblematik finns det en risk att de bedöms utifrån samhällets normer samt föreställningar om kategorierna missbrukare, kvinna och man. Även att de förstås som annorlunda i relation till vad som är “normalt” och förväntat utifrån respektive kategori. Strukturalistisk forskning på området visar på en bred kunskap om samhällets föreställningar i relation till kategorierna missbrukare, kvinna och man samt att dessa är skapade i samhället och påverkar välfärdsstatens myndigheter och instanser. Dock saknas fokus på hur dessa föreställningar och kategorier som ett social konstruerat fenomen påverkar arbetet i förvaltningsrätten. Uppsatsen handlar om synen på personer med missbruksproblematik samt hur de begripliggörs i förvaltningsrättens domar. Materialet har analyserats med tematisk analys och för att få djupare förståelse analyserades materialet även utifrån Howard Beckers avvikarteori och Judith Butlers genusteori. Av resultat och analys av uppsatsen framkommer det att förvaltningsrätten och socialnämnden begripliggör personer med missbruksproblematik på ett nedsättande vis, i relation till samhällets normer och vissa egenskaper och livssituationer ges betydelse snarare än andra. Personerna förstås som misslyckade medborgare, dåliga föräldrar och oförståndiga och i detta skapas de till att endast vara klienter i behov av hjälp. Resultatet synliggör att förvaltningsrätten och socialnämnden är en del i ett avvikarskapande som möjliggör tvingande insatser.