Syftet med denna uppsats är att undersöka genrepedagogikens påverkan på elevers språkutveckling i svenskämnet på gymnasiet. Genrepedagogiken vilar på tre ben: det sociokulturella perspektivet på lärande, den systemisk funktionella grammatiken samt cykeln för undervisning och lärande. Det dessa har gemensamt är att de utgår ifrån att alla elever har olika förutsättningar och att undervisningen på grund av detta måste utformas på olika sätt för olika individer. Språk- och kunskapsutveckling anses också gå hand i hand. Metoden som används är av kvalitativ karaktär och innefattar semistrukturerade intervjuer med fem gymnasielärare om hur de arbetar med genrepedagogik i undervisningen. Studien ger en bild av hur de intervjuade lärarna arbetar med genrepedagogik i praktiken och resultatet jämförs sedan i diskussionen med tidigare forskning inom ämnet. Resultatet visar att genrepedagogik har en positiv inverkan på elevers språkutveckling då både de intervjuade lärarnas utsagor samt den tidigare forskningen går hand i hand. Slutsatsen kan dras att genrepedagogik är en undervisningsmetod som verkar språkutvecklande för alla elever oavsett nivå och bakgrund.