Denna kvalitativa intervjustudie undersöker grundskolerektorers syn på fenomenet inkludering och vilka erfarenheter de har av att ha övergått från specialundervisning i särskilda undervisningsgrupper (SU-grupper) till en inkluderande undervisning. Inkludering är något som förespråkas inom samhället i allmänhet, och i skolan i synnerhet. Samtidigt visar både min studie och tidigare forskning att det saknas en samsyn, både inom den specialpedagogiska diskursen och inom den svenska skolan, kring innebörden av inkludering. Då den aktuella kommunen genomgått ett inkluderingsprojekt, genom att avveckla SU- grupper och istället fortbilda skolpersonalen inom kommunen så att dessa ges förutsättningar för att ta emot elever som tidigare gått i dessa, undersöker denna studie vilka erfarenheter skolornas rektorer har av denna inkluderingsprocess. Processen pågår fortfarande i kommunen och det finns flera framgångsfaktorer som lyfts fram samtidigt som hinder och utmaningar för inkludering tas upp. Det huvudsakliga syftet med studien är att undersöka rektorers syn på inkludering och deras erfarenheter av att ha genomgått ett inkluderingsprojekt, vilket mynnar ut i dels framgångsfaktorer och utmaningar, dels en diskussion kring den bristande samsynen kring inkluderingsbegreppet och vilken typ av inkludering som målet för dagens skola.