Den offentliga upphandlingen i Sverige är ett omfattande område både juridiskt och ekonomiskt. Lagen är tänkt att vara ett precist redskap för att skapa klara riktlinjer för både den upphandlande myndigheten och för de anbudsläggande leverantörerna. Bristande kunskap och erfarenhet på området leder dock till att domstolar tvingas avgöra fall där lagen har misstolkats eller dess regler inskränkts. Implementering av ett flertal EU-direktiv på området har resulterat i dagens Lag (2016:1145) om offentlig upphandling. Syftet med lagen är att skapa en effektiv konkurrens på marknaden för omsättning av varor och tjänster inom den offentliga sektorn. Det är en bitvis komplex lagstiftning med ett flertal grundläggande principer som ska respekteras och följas. På senare år har vikten av miljöhänsyn i samband med (offentlig) upphandling fått ökad betydelse. Det leder till att både social- och miljöaspekter har fått betydelse för processen. Upphandlare har ett större utrymme att använda dessa aspekter som utvärderingskriterier. Det har medfört ytterligare problem med lagens tolkning. Miljökrav kan försvåra möjligheten för leverantörer att kunna ses som likvärdiga i förhållande till lokala leverantörer som kan ha lättare att uppfylla ett sådant miljökrav. En möjlig konsekvens av de ökade kraven på miljöhänsyn är att andra principer, t.ex. principen om likabehandling, inskränks. Principens stora betydelse för rättvisa i upphandlingsprocessen har emellertid fastslagits i praxis såväl i Sverige som i andra EU-länder. Ett annat problem på området är att det kantats av korruption och maktmissbruk. Risken för maktmissbruk och korruption är som störst i direktupphandling, där man kan välja sin leverantör direkt utan att göra en konkurrensutsättning. Risken för korruption är också större på mindre orter där vänskapsrelationer ofta har en större betydelse. Principen om likabehandling är central inom offentlig upphandling och ses som oklar, eftersom den inte står uttryckligen i lagen. Däremot har domstolar, både i Sverige och i övriga EU-länder, genom praxis klargjort principens mycket stora betydelse för rättvisa i upphandlingsprocessen.