Ämnet sexuella trakasserier är högaktuellt efter att det aktualiserats genom Metoo-rörelsen. Mer fokus har riktats mot arbetsgivare, att de uppfyller sin skyldighet att arbeta för att förebygga sexuella trakasserier och främja likabehandling. Syftet med denna kvalitativa studie är att beskriva och förstå första linjens chefer samt arbetsledares förutsättningar att arbeta operativt med sexuella trakasserier. Studien har utförts på uppdrag av en anonymiserad organisation inom en mansdominerad bransch. Datamaterial till studien har insamlats genom intervjuer med fyra chefer samt fyra arbetsledare inom de fyra största avdelningarna på organisationen. Resultatet visar att många faktorer spelar in i ledarnas förutsättningar i arbetet med sexuella trakasserier; såsom omgivningen de verkar i, hanteringsgången, komplexiteten i bedömningen av sexuella trakasserier samt individuella och kollektiva förhållningssätt till frågan. Slutsatsen är att cheferna och arbetsledarnas förutsättningar kan förbättras genom en större samsyn över var gränsen går mellan jargong och sexuella trakasserier samt hur arbetsgången bör fortlöpa vid uppdagade händelser. Vidare visas även att arbetsledarna är en viktig resurs i arbetet med sexuella trakasserier genom deras positionering inom organisationen. Deras inblick i arbetsgrupperna skulle kunna nyttjas än mer effektivt genom att tillgodose en genomgående hög kompetensnivå och tidsmöjligheter samt vid en större rolltydlighet.