Oro och otrygghet är komplexa fenomen som ofta undersöks ur ett kriminologiskt perspektiv, så även i den nationella trygghetsundersökningen (NTU). För att försöka förstå hur oro och otrygghet framställs och motiveras som policyproblem har vi undersökt problemframställningar i NTU med Carol Lee Bacchis WPR-ansats. Vi identifierade framställningar av ett “säkerhetsproblem”, ett “kunskapsproblem” och ett “samhällsbildsproblem”. Utifrån dessa problemframställningar ifrågasätter vi beskrivningen av NTU som “faktabaserad kunskap” och konstaterar att möjligheterna att sakligt kartlägga oro och otrygghet inte problematiseras tillräckligt. Istället talar vår analys för att denna trygghetsundersökning både producerar och reproducerar representationer av otrygghet och därmed fungerar som bränsle för den mediala och politiska riskmedvetenheten i ett samhälle präglat av ett starkt säkerhetsideal. För att förändra detta ser vi ett behov av att både vetenskapligt och politiskt klargöra motiven för att studera subjektiv otrygghet.

Feelings of worry and insecurity are complex phenomena commonly studied from a criminological perspective. This also applies for The Swedish Crime Survey (SCS). To understand how these feelings are constructed and motivated as policy issues, we analysed problem representations in the SCS, using Carol Lee Bacchi’s WPR-approach. We identified representations of a “security problem”, a “knowledge problem” and a “societal image problem”. On the basis of these problem representations we question the SCS as a source of “fact-based knowledge” and find that the possibility to objectively index feelings of insecurity are not adequately problematized in the report. Instead, our analysis suggests that this survey produces and reproduces representations of fear, thereby maintaining a medial and political risk awareness in a society characterized by a strong security ideal. To rectify this, we see a need to both scientifically and politically clarify the motives behind studying subjective insecurity.