Denna rapport undersöker och diskuterar användningen av så kallad offentlig-privat samverkan (OPS) i upphandlingen, finansieringen och byggnationen av Nya Karolinska Solna (NKS). Rapporten har ett organisationsteoretiskt perspektiv med fokus på att förstå legitimitets- skapande strategier och praktiker i och kring projektorganisationen i allmänhet och NKS- förvaltningen i synnerhet. Baserat på en analys av dels 28 djupintervjuer med involverade tjänstepersoner, landstingspolitiker och konsulter, dels cirka 500 officiella dokument och inofficiellt arbetsmaterial inom NKS-projektet från landstingsstyrelsens arkiv, visar resultaten från undersökningen att organiseringen av NKS-projektet i landstinget, och särskilt olika managementkonsulters relationer till NKS-förvaltningen, hade avgörande betydelse för legitimeringen av OPS-idén. Inte minst visar rapporten att beslutsblindhet i många avseenden präglat processen för att upphandla och finansiera Nya Karolinska enligt OPS-modellen. Denna blindhet visar sig i att processen att utreda förutsättningarna för en OPS-upphandling samt att besluta om ett OPS-avtal och sedan förhandla fram ett avtal, alltsammans under mandatperioden mellan 2006 och 2010, var forcerad och legitimerades via externa parter med egna kommersiella intressen, som vare sig redogjordes för på ett transparent sätt eller hanterades på ett sakligt sätt i processen. NKS-förvaltningen kom att präglas av elitism, vilket bland annat innebar att anställda inom NKS-förvaltningen upplevde sig varken ha tid eller möjlighet att lyfta och utreda problem, att peka på risker och villkor för OPS-modellen eller att arbeta igenom detaljer i avtalet när det väl tecknades. Centralt i processen med att legitimera OPS var också att påvisa förekomsten av konkurrens, vilket tog sig uttryck i att omförhandla regler och villkor för upphandlingen så att de passade rådande omständigheter.