This dissertation explores the issue of employability of doctorate holders through the theoretical lens of the model of the entrepreneurial university. It starts from the observation that there is a bottleneck in the academic labour market in many countries, making it increasingly difficult for recent doctoral graduates to engage in an academic career. Traditionally, doctoral education was designed for a career in academia; but the employment situations of doctorate holders call for more relevance of doctoral education and doctoral-level skills on the non-academic labour market. The main argument of this dissertation is that the openness and the interactions of the entrepreneurial university with its environment, in particular its region, makes it a relevant model to enhance the employability of doctorate holders outside academia. The thesis is based on five publications written either solely by the author or in collaboration with other scholars, mostly case studies compiling both qualitative and quantitative data and approaches.

Three main findings can be highlighted from the research: (i) the entrepreneurial university increases its socioeconomic impact by building an alignment with regional stakeholders over the years and thanks to key individuals, by retaining human and social capital within itself and by broadening the scope of its activities and stakeholders; (ii) doctorate holders’ employability is key in the entrepreneurial university’s regional socioeconomic impact, as they are increasingly employed outside academia but are likely to experience job mismatches in this situation, mainly related to education and skills; (iii) regional stakeholders can take different types of initiatives to enhance the employability of doctorate holders, and increase the entrepreneurial university’s socioeconomic impact: more specifically, doctorate holders and non-academic employers can get to know each other better; intermediaries such as Science Parks can support them through the creation of meeting places.

The dissertation contributes to the literature on the entrepreneurial university by focusing on the population of doctoral students and doctorate holders, at the crossroads of its three missions (education, research and ‘third mission’). It also suggests the following main recommendations: to universities, beyond adapting the content of doctoral education to the needs of non-academic employers, put emphasis on marketing it to them, so that they understand what it is worth; to doctorate holders, expand their knowledge of career possibilities, and behave entrepreneurially by initiating activities to complement what could be missing in their education; to non-academic employers, collaborate with universities and communicate their needs to them to influence the design of curricula.

Avhandlingen undersöker anställningsbarheten för en disputerad person med teoretisk utgångspunkt i en modell av det entreprenöriella universitetet. I de flesta länder är det svårt för nyexaminerade doktorer att komma in på arbetsmarknaden, inte minst för dem som vill fortsätta inom akademin. Traditionellt är en doktorandutbildning utformad för en fortsatt karriär inom akademin, men på grund av de begränsade möjligheterna på arbetsmarknaden krävs doktorandutbildningar med större relevans och som även ger färdigheter inför en icke akademisk karriär. Huvudtesen i denna avhandling är att det entreprenöriella universitetets öppenhet och interaktionen med det omgivande samhället, inte minst med den närliggande regionen, ökar de nydisputerades anställningsbarhet utanför akademin.

Avhandling baseras på fem publikationer skrivna antingen av en enskild författare eller i samarbete med kollegor och som grundar sig på såväl kvalitativa som kvantitativa studier. Tre huvudsakliga resultat kan lyftas från forskningen: (i) Det entreprenöriella universitetet ökar sitt socioekonomiska inflytande genom att skapa en plattform för samarbete med regionala aktörer, som utvecklas över åren och där mänskligt och ekonomiskt kapital i sig bidrar till att öka och bredda samarbetet ytterligare. (ii) De disputerades anställningsbarhet är en nyckel till det entreprenöriella universitetets möjlighet till socioekonomisk regional påverkan. Detta beror på att de disputerade i ökande utsträckning anställs utanför akademin och sannolikt upplever att det finns en miss-match i kunskaper och färdigheter. (iii) Regionala aktörer kan ta olika typer av initiativ för att öka anställningsbarheten för nyexaminerade doktorer och därmed också öka det entreprenöriella universitetets socioekonomiska inflytande. Mer specifikt bör doktorander och arbetsgivare utanför akademin lära känna varandra bättre. Intermediärer som närliggande forskningsbyar, Science parks, kan ge stöd genom att inrätta olika typer av mötesplatser.

Avhandlingen bidrar till litteraturen inom området entreprenöriella universitet genom att sätta fokus på doktorander och nyblivna doktorer i skärningspunkten mellan utbildning, forskning och den ’tredje uppgiften’. I avhandlingen ges också rekommendationer: Till universiteten: Utöver att anpassa innehållet i doktorandutbildningen till behoven hos arbetsgivare utanför akademin behöver akademin också lägga tonvikt på marknadsföring så att företagare och organisationer i regionen inser värdet av en doktorsexamen. Till nyblivna doktorer: utvidga kunskaperna om vilka karriärmöjligheter som står till buds och agera entreprenöriellt för att komplettera de brister de upplever i sin utbildning. Till arbetsgivare utanför akademin: samarbeta med universiteten och kommunicera vilka behov de har för att påverka läroplaner och inriktningar.

This dissertation investigates the development of Science Parks (SPs) from the perspective of talent attraction activities. Studies on SPs often address only traditional services that parks provide tenant firms. Thus, few studies have focused on activities organised by SPs to attract talent, and even fewer studies have considered the perspective of SP management (supply-side) rather than tenant firms (demand-side). This dissertation argues that the characteristics of the talent attracted to tenant firms and the SP’s structure, processes, characteristics, and stakeholder relationships influence SP performance. In addition, the talent attraction activities developed by the SP mediate this influence.

This thesis relies on five papers, both qualitative and quantitative, written in collaboration with other scholars. This study shows that SPs organise talent attraction activities according to the characteristics of the desired talent and park configurations, such as their collaborations with stakeholders and the level of maturity of the tenant firms. These activities provide tenant firms with access to human resources suitable for their growth, contributing to the performance of the SP.

This study contributes to research on the development of SPs by shedding light on how talent attraction activities organised by SPs influence their development. Furthermore, this thesis presents talent attraction as a conceptual element and proposes a model that includes the influence of talent attraction in a supply-side perspective and as a mediator of SP performance.

Finally, this thesis recommends that SP managers support tenant firms of all maturity in the search for qualified professionals, facilitate the entry process of talents and firms from abroad, strengthen ties with the local university and student community and promote a creative, enterprising and innovative environment.

Avhandlingen studerar Science Parks (SPs) och deras aktiviteter för talangattrahering, med andra ord aktiviteter för att rekrytera talangfulla medarbetare. Studier om SPs berör traditionellt de generella tjänster som SPs erbjuder sina företag, vanligen nya teknikbaserade företag och organisationer. Däremot finns det få tidigare studier inom den akademiska litteraturen om processerna för att attrahera talanger, i synnerhet sådana där analysen mer utgår från SPs försörjningsperspektiv snarare än de lokaliserade företagen och organisationerna (efterfrågeperspektivet). Avhandlingen argumenterar för att flera faktorer påverkar SPs förmåga att attrahera talanger: dels de önskade kvalifikationerna hos medarbetarna, dels hur SPs egna strukturer, processer och intressenter påverkar arbetet. SPs egna aktiviteter för att attrahera talanger fungerar i sammanhanget även som en förmedlare mellan de enskilda företagen och organisationerna och deras potentiella medarbetare.

Avhandlingen baseras främst på fem publikationer, vilka är samförfattade med andra forskare och innehåller såväl kvalitativa som kvantitativa studier. De huvudsakliga resultaten är att SPs organiserar sina aktiviteter för att attrahera talanger dels utifrån de önskade medarbetaregenskaperna, dels efter mognaden hos de lokaliserade företagen. Samarbeten med olika intressenter ger också SPs företag tillgång till viktiga resurser och därmed möjlighet till tillväxt, vilket i sin tur bidrar till SPs prestation i den roll man har för att utveckla företagen, organisationer och samhället.

Avhandlingens främsta forskningsbidrag är dess analys av hur olika aktiviteter för talangattrahering påverkar SPs utveckling och följaktligen prestation. Talangattrahering introduceras i avhandlingen som ett konceptuellt element och en modell utvecklas för talangattrahering både (i) ur ett försörjningsperspektiv och (ii) som en förmedlare av SPs prestation. Avhandlingen rekommenderar också att ledningen för SPs stödjer lokaliserade företag i sökandet efter skickliga medarbetare, det vill säga både stödjer företag och individer vilka kan ha särskilda behov och samarbetar med universitet för att exempelvis ge möjlighet till kurser och seminarier inom innovation och entreprenörskap. Detta ger även de lokaliserade företagens tillgång till talanger och kunskap vid universiteten och skapar dessutom en attraktiv omgivning för talangfulla medarbetare.