Som följd av omvärldsförändringar ökar samverkan mellan offentlig och ideell sektor i omfattning. Ideella organisationer, föreningar och det civila samhället har idag blivit en välfärdsproducent för att tillsammans med den offentliga sektorn bemöta komplexa samhällsutmaningar. Frivilligorganisationer har tagit över verksamheter som tidigare drivits i kommunal regi, de sköter idrottsanläggningar, bedriver integrationsverksamhet, sköter om vandringsleder och fritidsgårdar. Tvärsektoriell samverkan sker i form av bidragsgivande, skötselavtal eller delägarskap i större EU-projekt. Syftet med denna studie är att studera hur individer upplever samverkan mellan offentlig och ideell sektor som ett lärorum, samt vad de upplever som hinder för lärande. För att undersöka detta, har en fenomenografisk studie genomförts. Uppsatsens teoretiska utgångspunkter är teorier om lärande i praktikgemenskap, lärande i och mellan organisationer samt fenomenografisk syn på lärande som fenomen. Som datainsamlingsmetod har sex semistrukturerade intervjuer med representanter involverade i tvärsektoriell samverkan genomförts. Studiens resultat och slutsatser visar på att lärande vid tvärsektoriell samverkan sker i samspel med andra individer och som kunskaps- och erfarenhetsutbyte mellan föreningar och kommunen. Informanternas syn på lärande vid samverkan är övergripande positiv. Det konstateras dock att samhällsutvecklingen kräver nya former av samverkan och effektivare utnyttjande av parternas kunskaper. Resultatet visar att bristfällig information och kommunikation mellan parter, allmänt sinande ideellt engagemang och maktobalans i förhållandet är hinder för lärande.