Målet med den här studien har varit att genom en enkät och intervjuer undersöka verksamma lärares och en skolledares synsätt och uppfattningar kring arbetet med särskilt begåvade elever inom matematiken. Det skulle besvaras med hjälp av tre frågeställningar: Vilka sätt eleverna identifieras; Hur stöd och stimulering ges; Vilket organisatoriskt stöd lärarna får eller saknar.

Resultatet har visat att informanterna arbetar relativt lika i arbetet med att identifiera och stimulera eleverna som är särskilt begåvade. En varierad undervisning är viktig för att identifiera eleverna, men även för att ge stöd och stimulera eleverna i deras utveckling. Med en varierad undervisning finns det fler möjligheter för eleverna att identifieras då de elever som upplever uppgifter med standardlösningar tråkiga får andra sätt att delta. Problemlösning är ett sätt att variera undervisningen, de uppgifterna går ofta att förändra efter elevernas nivå.

Samarbete är en framgångsfaktor för att identifiera, ge stöd och stimulera eleverna. Att identifiera eleverna med hjälp av hemmet är positivt och ett samarbete med hemmen är viktiga i skolan. Om en lärare får information överlämnad från en annan lärare är det viktigt att hen inte endast tittar på den informationen utan även gör en egen bedömning av elevernas förmåga. Nivågruppering är positivt, eleverna i denna studie har även möjlighet att gå till en annan klass och några informanter använder sig av flexibel skola.

Mycket av det stöd som informanterna beskriver är organisatoriskt stöd, t.ex. att schemalägga lektioner samtidigt. Informanterna upplever att de får bra stöd från kollegor och ledning medan stöd från kommunen inte är lika bra. Det stöd som efterfrågas är stöd som kräver en större budget, något som den enskilda skolan inte kan påverka speciellt mycket.