Bakgrunden till undersökningen är i korthet att våtrummen i det svenska bostadsbeståndet under senare tid utsatts för omfattande mögelangrepp. Detta innebär förutom dyrbara skadeavhjälpande åtgärder av byggnadsteknisk art att mykologisk bekämpning också måste till i någon form. Mögel innebär för de boendes del en väsentlig sanitär olägenhet.

Projektet "Mögelresistens hos beklädnader i våtrum" har huvudsakligen omfattat experimentella byggnadstekniska och mykologiska undersökningar, vilka indelats i tre skilda faser. Under de tvi första faserna har studerats hur genuina våtrumssvampar utvecklats och angripit ytskikt vid varierande randvillkor avseende luftfuktighet, fritt vatten, näringstillgång och mögelsporbildning . I en tredje och avslutande fas har studerats hur effektiva några vanliga saneringsmedel för hushållsändamål är.

Tre huvudgrupper av beklädnadssystem har undersökts

* färgsystem med plast som bindemedel i allmänhet på bärare av glasfiberväv. Plasterna har i ytskikten utgjorts av PVA-latex, akrylatlatex, akrylatsampolymerlatex och alkydlack

* plasttapeter, väggmattor av plast samt plastlaminat. Plastmaterialet i ytskikten har utgjorts av PVC resp melaminformaldehydharts. keramiska plattor, klinker och kakel.

* Plasttapeter, väggmattor av plast samt plastlaminat. Plastmaterialet i ytskikten har utgjorts av PVC resp melaminformaldehydharts. keramiska plattor, klinker och kakel.

Vid försöken har utnyttjats speciellt uppbyggda kabiner (duschkabiner), för att kunna genomföra de olika undersökningarna i full skala och under så verklighetstrogna förutsättningar som möjligt . För att också kunna göra säkrare jämförelser mellan undersökta beklädnadssystem har även en kontrollserie ingått, där samma beklädnad som i kabinerna utsatts för mögelangrepp. Ett stort antal, 48 st för varje beklädnadssystem och totalt ca 400 st, mindre provplattor har inokulerats med mögelsporer på underlag av olika näringssubstrat.

Nya begrepp som mögelpåväxtgrad och skadegrad (skala 0-5) har använts vid bedömningen av beklädnadssystemen.

Mycological tests have been carried out both in full scale testing chambers and on a large number of control -plates of various types of wall wet room-systems using species of genuine wet-room mould. The investigation comprised determination of the mould resistance as well as the effectiveness of sanitary measures . In order to quantify the mould growth on the wall systems two new quantities were invented.

The degree of mould growth (påväxtgrad) is the amount of mould (part of the area} that affects a wall system, in a scale from O to 5 (0 stands for none and 5 stands for very severe mould growth).

The degree of damage (skadegrad) is the amount of mould, discoloration etc. that is present on the wall system after cleaning up measures have been taken. I consists of a scale from· 0 to 5 (0 stands for none and 5 stands for very severe presence of mould and discoloration).

According to the degree of damage, the four main groups of tested wet room wall systems obtained the results as follows

* Plastic laminate    0

* Cheramic tiles     0-1

* Plastic mats      0.5-3.5

* Wowen glassfibre + paint       0.5-4.5

The best results were achieved by the plastic laminate system that was practically free from mould growth and discoloration . Regarding to cheramic tiles the test results show that the joints between the tiles were attacked by mould. The sanitation test with four different fungicides showed that the fungicides were practically equal in terms of inhibiting fungal growth and that the durability was limited (3 months).