Den här studien bygger på åtta intervjuer med lärare i ämnet idrott och hälsa från fem olika skolor i grundskolans senare år och gymnasiet. Vårt syfte är att bidra med större kunskap om hur lärare inom ämnet Idrott och hälsa talar om möjligheter och utmaningar för extra anpass-ningar samt deras erfarenheter om olika former av extra anpassningar utifrån ett specialpeda-gogiskt perspektiv. Syftet är också att belysa hur lärarnas föreställningar och erfarenheter har betydelse för hur deras undervisning i Idrott och hälsa kan bedrivas med tanke på tillgänglig-het, likvärdighet och inkludering. I intervjuerna sökte vi svar på hur lärarna i Idrott och hälsa ser på sitt arbete med extra anpassningar och vilka möjligheter respektive utmaningar de upp-lever med dessa samt hur de extra anpassningarna kan göra idrottsämnet tillgängligt för elever i behov av stödinsatser. Vid analysförfarandet har vi kategoriserat resultatet utifrån skolans tre nivåer, organisationsnivå, gruppnivå och individnivå med stöd av tillgänglighetsmodellen från specialpedagogiska skolmyndigheten. Tillgänglighetsmodellen innefattas av den pedagogiska miljön, den sociala miljön och den fysiska miljön. Resultatet i studien visar att lärarna i ämnet Idrott och hälsa ofta utför extra anpassningar i stunden i den praktiska delen av undervisningen samt att de så långt som möjligt försöker planera undervisningen för att inkludera alla ele-ver. Praktiska problem som omklädningssituationerna och schematekniska lösningar där ele-ver exempelvis kunde byta undervisningsgrupp ansågs också som extra anpassningar. Något som samtliga lärare i studien var överens om var att fler lärare och mer stöd från skolans elevhälsa skulle underlätta anpassningarna positivt för elevernas kunskapsutveckling och måluppfyllelse i ämnet Idrott och hälsa.