Detta är en kvalitativ etnografisk studie där syftet med studien är att synliggöra vilka och i vilken mån pedagoger inom förskolan, använder olika metoder för att skapa möjligheter till en kommunikativ och inkluderande miljö för alla barn. Lärande sker ofta i sociala sammanhang där alternativ kompletterande kommunikation (AKK) kan skapa förutsättningar för individen, gällande sociala kompetenser, ökat självförtroende samt välmående. Detta gäller alla barn oavsett diagnos där metoder inom AKK kan skapa en vi-känsla och en förståelse för andras situation. I förskolorna finns barn med kommunikativa svårigheter vilket kan bero på medfödda skador, psykisk eller fysiska skador, annat modersmål eller sen språklig utveckling. Forskningen visar fördelarna men även svårigheter med AKK då det finns flera olika metoder.

Det insamlade materialet har analyserats genom tematisk analys där teman skapats utifrån de observerade miljöerna som måltider, hallen, samling och leken. Resultatet har därefter presenterats i text samt en tabell (se tabell 8) för att synliggöra hur mycket de olika kommunikativa metoderna används på de observerade förskolorna.

Resultatet visar att pedagogerna mestadels använder sig av kroppsspråk, gester och blickar tillsammans med verbalt tal i kommunikationen till barn. Den alternativa kommunikationen genom tecken som alternativ kompletterande kommunikation (TAKK) och grafisk alternativ kompletterande kommunikation (GAKK) är vanligt förekommande till barn som är i behov av stöd och sker inte i samma utsträckning till andra barn.