Sammanfattning

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka några nyblivna socionomers erfarenheter av sina första två år som yrkesverksamma. Fokus har legat på respondenternas reflektioner kring sin arbetsmiljö, förutsättningar och handlingsutrymme i yrkesrollen samt vilken roll utbildningen har haft som förberedelse till yrkeslivet. Jag har använt en kvalitativ forskningsmetod för att genomföra en intervjustudie med sju socionomer.

Resultatet visar att av sju respondenter arbetar endast en kvar på samma arbetsplats som efter examen. Fyra av sju har under sina första två år erfarit någon form av arbetsrelaterad ohälsa och har varit sjukskrivna till följd av det. Dessa resultat ligger i linje med såväl nationell som internationell forskning.

De flesta respondenter anser att de har ett relativt stort handlingsutrymme i sin yrkesroll men att detta i hög utsträckning beror på organisatoriska omständigheter som exempelvis hur ledarskapet fungerar på arbetsplatsen. Alla respondenter påtalar även resursbristen som en central faktor i deras upplevelse av arbetsmiljön och hur de lyckas med att utföra sitt värv som socialarbetare. En annan faktor som spelar stor roll för hur respondenterna trivs med sitt yrke är om de har funnit en bra balans mellan arbete och fritid samt om arbetet i sig rymmer en balans mellan krav, kontroll och stöd.

Ytterligare ett område som påverkar trivsel och tillfredsställelse med arbetet är om respondenterna upplever att det finns utrymme för personlig och professionell utveckling exempelvis genom fortbildning. Flera respondenter anser att den verksamhetsförlagda delen av socionomutbildningen har lagt en bra grund inför att senare komma ut i yrkeslivet men vissa tyckte att det borde vara två perioder med praktik. Det många av respondenterna saknar från utbildningen är mer praktisk undervisning i samtalsmetodik, exempelvis i motiverande samtal (MI), och överlag mer praktiknära moment.

Abstract

The aim of this study has been to investigate how a few newly graduated social workers have experienced their first two years as professionals. The main focus has been on how they view their work environment, how they reflect on discretion and agency in practicing social work and how the participants perceive the role of the social work programme in preparing them for their professional life. I have used a qualitative method doing semi- structured interviews with seven social workers.

The result of this study shows that out of seven participants, only one remains at the same work place as after graduating. Four out of seven have experienced work-related health issues like stress and fatigue syndrome which have led to sick leave some time during their first two years as qualified social workers. That result corresponds to other findings, both national and international.

Most respondents feel that they have a rather large area of discretion in their profession but that the level of agency is largely related to organisational issues, for example how well the leadership at the work place functions. All respondents claim resource shortage as a central factor in how they view their work environment and how well they manage to perform their work duties. Another area that affects satisfaction in the work situation is whether the respondents feel that they have found ways to create a healthy balance between work and private life and also if the workplace itself offers a balance between demand, control and support.

Furthermore, another important factor that affects job satisfaction is whether there is room for personal and professional development at the workplace.

Several of the respondents view social work practice during the studies as very valuable in giving them a good ground for future work experience. Some believed the placement period should be extended or occur twice during the social work programme. Many respondents say that they would have liked to have more practical training in communication methods like motivational interviewing (MI).