Det övergripande målet för detta arbete ligger i att utveckla samarbetet mellan aktörerna i det uppdragsarkeologiska verksamhetsfältet, i syfte att optimera urvalet och användningen av de ting som genereras och blir till ett kulturarv. Tyngdpunkten i licentiatuppsatsen ligger på de processer och strukturer som ligger till grund för formering av samlingarna och genom vilka det arkeologiska källmaterialet får en ny identitet som musealt kulturarv.

Studien tar sin utgångspunkt i följande forskningsfrågor: Hur har arkeologins utveckling till uppdragsarkeologi som ett eget fält påverkat samlingarna? Med vilka effekter? Hur påverkar kommunikation och begreppsval processflödet som förvandlar källmaterial till ett kulturarv? Med vilka konsekvenser?

I studien undersöks organisationsstrukturen för verksamhetsfältet och granskas hur kommunikationsprocesser påverkar vad fältet genererar. Fyndhanterings- och värderingsprocesser analyseras utifrån organisationsstrukturella förutsättningar, den historiska utvecklingen av enskilda professioner i verksamhetsfältet, samt kommunikationen aktörerna emellan. Studien genomförs med actor-network-theory som utgångspunkt och använder ett lingvistiskt perspektiv. Den bygger på litteratur- och dokumentstudier underbyggda med en fallstudie som kombinerar en enkät med en komparativ analys över urval och gallring av källmaterial.

Studien visar hur verksamhetsfältets organisationsstruktur samt kontrollen på, och uppföljning av, fyndhanteringsprocessen leder till en skev representation av ting i samlingarna, med en förvanskad syn på det förflutna som effekt. Detta förstärks av ”kulturarvsparadoxen” – motsättningen mellan mål och uppdrag, eller teori och praktik, med ursprung i en tudelad begreppsförståelse kring vad som är kulturarv och vilket syfte det tjänar.

This study aims at improving cooperation and communication between actors in the field of Swedish contract archaeology in order to maximize the benefits of their work. It addresses two research questions: How did the development of archaeology into contract archaeology as an independent business affect museum collections in Sweden? And: How do communication and terminology affect the processes that transform material culture into cultural heritage?

Departing from “actor-network-theory” and taking a linguistic perspective, I first examine closely some important processes and structures behind the making of heritage. The background of contemporary contract archaeology is then illuminated through a literature study focusing on the history of and current practices in contract archaeology, conservation practice and museum management. Later, I investigate the particular effects of contract archaeology on museum collections. This is based in part on a comparative analysis of selection and de-selection processes of artefacts in collections and partly on a survey among contract archaeologists. I conclude with a discourse analysis of policies and other governing documents, highlighting the significance of communication and terminology in processes during which archaeological artefacts acquire a new identity as cultural heritage.

The study shows how the contemporary system of contract archaeology creates a biased representation of (pre-)history, as selection and de-selection processes of artefacts in museum collections are affected by various internal practices and external demands that ultimately shape cultural heritage. This bias is not helped by the fact that those collecting the artefacts in the field use different terminology compared with those collecting in museums. I argue that behind this gap lies the “cultural heritage paradox” which derives from different understandings and aims of cultural heritage by different actors.