Rektorers arbete har idag blivit mer knutet än tidigare till den pedagogiska verksamheten, enligt skollagen (2010:800) ska en rektor leda och samordna skolenhetens pedagogiska arbete. Forskning visar dock att det finns uppfattningar om att rektorer behöver prioritera sin fysiska närvaro i verksamheten för att kunna förstå den och för att kunna bekräfta lärarna och att detta är något rektorer uttrycker ett dåligt samvete för att de inte prioriterar (Leo, 2010). Syftet med denna studie har varit att tolka hur yrkesverksamma lärare uppfattar rektorns pedagogiska ledarskap. Studien har en kvalitativ tolkande ansats, inspirerad av hermeneutiken. Undersökningen har genomförts med hjälp av ett bekvämlighets och tillgänglighetsurval, och i form av semistrukturerade intervjuer med sju utbildade lärare som i dagsläget arbetar i skolans verksamhet. Resultatet har växt fram med hjälp av studiens frågeställningar som teman. Dessa teman är: Uppfattningar om rektorns pedagogiska ledarskap- Det finns bland annat uppfattningar om att rektorer stöttar när det gäller elever och dess vårdnadshavare, Möjligheter och hinder för rektorers pedagogiska ledarskap- uppfattningar finns bland annat om att rektorers stora uppdrag kan vara ett hinder för det pedagogiska ledarskapet och bland annat uppfattas medarbetarsamtalen som en möjlighet för rektorer att vara en pedagogisk ledare, Önskvärt av rektorers pedagogiska ledarskap- det är av lärarna bland annat önskvärt att ha en rektor som är mer närvarande i verksamheten.