Groundwater, wastewater, surface runoff and surface water samples from Lake Victoria basin, Uganda was assessed for trace metals contamination. Untreated, base-treated and peroxide-treated biosorbents from Albizia coriaria, Coffea canephora, Cyperus papyrus, Erythrina abyssinica and Musa spp were investigated for removal of selected trace metals from contaminated water in batch studies. The assessed shallow groundwater and surface water was contaminated with iron and manganese. Selected speciation studies using Visual MINTEQ showed that in leachates from Municipal dumpsites 74% of the metal ions were bound to DOM, 13% were free ions and 13% were in inorganic forms moreover for urban streams 37% of the metal ions were bound to DOM, 44% were free ions and 19% were in inorganic forms. The metal levels in surface water, landfill leachate and surface runoff showed elevated levels and revealed increased risks to environmental health. Risk analysis based on the Swedish EPA showed that varied risks of negative effects in 30% – 76% of the sample sites ranging from high to increased risk in surface water whereas the results from Bio-met tool showed potential risk to toxicity effects of Cu²⁺, Ni²⁺, Zn²⁺ and Pb²⁺ in 15.3% - 30.8% surface water samples and 8.3% - 62.5% groundwater samples. Batch sorption studies revealed that the optimal conditions for Cd²⁺ and Pb²⁺ ions uptake were; pH 3.5 – 5.0 for contact time 3.0 – 3.5 hours and biosorbent dosage 10 – 12.5 g/L. Base-treated biosorbents showed 10 – 17 % sorption enhancement for Cd²⁺ ions and 1.6 – 2.3 % uptake reduction for Pb²⁺ ions. The biomass negative potential for binding base cations was in the order; Musa spp. > A. coriaria > E. abyssinica and base treatment reduced DOC leaching from biosorbents in the order; E. abyssinica > A. coriaria > Musa spp. Speciation studies showed that more ions were complexed to DOC in solutions at various pH levels. The maximum sorption intensities for both Cd²⁺ and Pb²⁺ ions uptake onto biomass occurred for low initial metal concentration; 5 mg/L. Freundlich model best fitted data for Pb²⁺ ions ions uptake whereas Temkin model fitted the sorption data for Cd²⁺ ions onto both treated and untreated biomass. For peroxide treated biomass, the maximum sorption efficiencies for both Cd²⁺ and Pb²⁺ ions were between 95.2 – 98.7% for C.canephora, 79.9 – 92.2% for Musa spp. and 42.0 – 91.3% for C.papyrus in non-competitive media and 90.8 – 98.0% for C.canephora, 56.4 – 89.3% for Musa spp. and 19.5 – 90.4% for C.papyrus in competitive media. The Langmiur model fitted non-competitive sorption data with 0.769 ≤ R2 ≥ 0.999 and the Freundlich model fitted competitive sorption data with 0.867 ≤ R2 ≥ 0.989. The pseudo second order kinetic model fitted the sorption data for Cd²⁺ and Pb²⁺ ions for untreated, peroxide treated and base treated biomass with 0.917 ≤ R2 ≥ 1.000. The sorption of trace metals was a complex potentially monolayer chemisorption with heterogeneous surface properties exhibited. In competitive sorption, sorption suppression effects observed were greater for Cd²⁺ than Pb²⁺ ions. The comparative studies on sorption performance presented agreement and no significant difference between the untreated and base treated biosorbents. 

Kadmium och bly är föroreningar som har skadliga hälsoeffekter på ekosystem genom endera kronisk exponering för låga halter eller akut exponering från höga halter. Även om metallerna fastläggs till jordpartiklar och organiskt material så att deras förekomst i markvatten är låg, så kan de frigöras och transporteras ned till grundvattnet om jordens mättnaskapacitet uppnås eller om pH sjunker. Halterna av spårmetaller beror av naturliga källor t ex bakgrundshalter, vittring och vulkanisk aktivitet såväl som antropogena källor. Men även om naturliga källor kan bidra till förhöjda halter så är det vanligen de atropogena källor som dominerar. Ytvatten, dagvatten, lakvatten från deponier och ytligt grundvatten provtogs i Lake Victorias avrinningsområde i Uganda. Resultaten från analyser visade att grundvattnet från utvalda skyddade källor hade förhöjda halter av spårmetaller speciellt Pb2+ och anjonerna NO3-, Cl- och katjonerna Fe, Mn och K. Dagvattnet från de skyddade källornas avrinningsområde var framför allt förorenat med Pb2+. Ytvattnet från de utvalda vattendragen hade pH>7 och var förorenade med järn och mangan. Lakvattnet från en deponi innehöll höga halter av arsenik och i Lubigi channel hade höga halter av föroreningar från skrotansamlingar och bilverkstäder. Föroreningshalterna i ytvatten var relaterad till förändrade demografiska fördelningar och antropogena aktiviteter kopplade till urbanisering och industrialisering i avrinningsområdet. För att bestämma fördelning av metalljonerna i oorganisk och organisk fas i vattnet användes jämviktsmodellen Visual MINTEQ 3.1. Riskbedömningen av exponering från utvalda spårmetaller genomfördes med de Svenska bedömningsgrunderna för ytvatten och med ett Bio-met software verktyg. För utvärdering av föroreningshalterna i grundvatten användes WHO och Ugandas riktvärden.Flera konventionella reningsmetoder för att åtgärda toxiska spårmetaller i olika typer av vatten så att tillåtna koncentrationer uppnås är tillgängliga. Tyvärr så har metoderna höga installations- och drifts kostnader samt att de producerar giftiga slam avfall som måste omhändertas och inte alltid fungerar effektivt för att fastlägga spårmetaller. Då sorptionsstudier har visat att olika biomassor är effektiva för att rena vatten från spårmetaller i låga koncentrationer har de därför blivit intressanta alternativ. De biomassor som ingick i studien var avfall från odlingar av Albizia coriaria, Erythrina abyssinica, Coffea canephora, Cyperus papyrus och Musa spp.De valdes studien valdes ut eftersom stora kvantiteter finns tillgängliga och det saknas andra användningsområden. Experiment utfördes på biomassorna för att karakterisera de strukturella komponenter som bidrar till bindningen av metall joner, konkurrerande katjoner, katjonbyteskapaciteten, materialens effektivitet och verkningsgrad för fastläggning av utvalda spårmetaller. Biomaterialen behandlades med natriumhydroxid och väteperoxid och fastläggningen före och efter behandlingen jämfördes. För bestämning av de vattenlösliga oorganiska komponenterna i lakvatten användes ICP-MS och de fasta strukturella beståndsdelarna analyserades med XRD. Med jämvikts- och kinetiska skakförsök utvärderas biomassorna förmåga att fastlägga kadmium och bly i förorenat vatten. Lakvattnet från skakförsöken analyserades för DOC och spårmetaller och data från experimenten anpassades till kinetiska modeller och isotermer. Resultaten visade att behandlingen med natriumhydroxid ökade fastläggningen till biomassorna i högre grad än väteperoxidbehandlingen. En Pseudo-second-order kinetisk modell och Langmuir isoterm hade god anpassning till data från experimenten med enskilda metaller, medan Freundlich isotherm passade bättre när fler joner konkurrerade om sorptions ytorna. Den underliggande mekanismen är troligen chemisorption som förekommer i ett monolager men som har heterogena ytegenskaper. Experiment med lösningar som innehöll både bly och kadmium visade att blyupptaget överskred upptaget av kadmium vilket indikerar att affiniteten är högre för bly än för kadmium. Även om det fortfarande finns osäkerheter så visar resultaten från studien att de undersökta biomassorna är lovande åtgärdsmaterial för att fastlägga Cd och Pb i förorenat naturligt vatten.