Wastewater treatment plants (WWTP) are often the cause of malodor. The compounds which are the main causes of the odor is hydrogen sulfide (H₂S), ammonia(NH₃), mercaptans (RSH) and volatile organic compounds (V OC) [1]. The odorous air can be analyzed to determine the concentration of the odorants. The odorous can also be analyzed by measuring the odor. The odor is measured, a test panel of people smells the odorous air and determines how many times greater the concentration of the odorants is compared to the odor threshold which is the concentration at which a compound or a mixture is detectable by smell [3].

Measurements were done at three systems for air purication at three different locations, the Vimmerby WWTP, the Alvim WWTP and Renova's biological waste treatment facility in Gothenburg. The odor was measured at the inlet and the outlet and the concentration of H₂S and ozone (O₃) were measured at all the sampling points of the systems. The system at Vimmerby consisted of three CIFs followed by an UV-reactor and an AC-reactor. In Alvim there were two system which used UV and AC. The system at Renova consisted of a barrier filter followed by UV and AC.

The system at the Vimmerby WWTP had a conversion rate between 87-97% of H_2.S The CIFs had conversions between 50-64% of the H₂S. H₂S was not detected at any of the other systems. O₃ was only detected at Renova where ground level O₃ was present at the inlet, 0.16 ppm. The concentration increased to 0.20 ppm after the UV-reactor. The activated carbon could adsorb all the incoming O₃.

The odor at the Vimmerby WWTP was determined to 27500 Ou/m³ at the inlet and 19071 Ou/m³ at the outlet. The odor conversion over the system was 31%. The odor conversion at the Alvim WWTP was 99.8%. With an odor of 5490 Ou/m³ atthe inlet and 11 Ou/m³ at the outlet. The ingoing air at the system at Renova had an odor of 434 Ou/m³ and was reduced to 36 Ou/m_³ at outlet. The odor conversion at Renova was 92%.

To increase the accuracy of the measurements the time between the sampling and measurements should have been minimized. The test panels should also have been larger and the panelists should have been screened in advance, so results from panelists which were over and under sensitive to odors were not included in the final results.

Vattenreningsverk är ofta en källa till dåligt lukt. De kemiska föreningar som är den huvudsakliga orsaken till dålig lukt är svavelväte (H₂S) ammoniak (NH₃),merkaptaner (RSH) och lättflyktiga organiska föreningar (V OC) [1]. Det går att mäta lukt genom att mäta koncentrationen av föreningarna som orsakar den dåliga lukten. Det går även att avgöra hur stark lukt är genom att en testpanel får lukta på utspädda luktprover. På så vis går det att bestämma hur många gånger luften måste spädas ut för att nå lukttröskeln. Lukttröskeln definieras som den koncentration som ett ämne eller en blandning går att detektera med hjälp av lukt [3].

Matningar gjordes vid system för luftrening vid tre anläggningar, två vattenreningsverk, Vimmerby och Alvim, och Renovas behandlingsanläggning för biologåkt avfall i Göteborg. Lukten mättes vid inloppet och utloppet av sytemen. H₂S och O₃ mättes vid alla av systemens mätpunkter. Systemet i Vimmerby bestodav tre katalytiska järnfilter i serie följt av en UV-reaktor och aktivt kol. I Alvim fanns det två system med UV följt av aktivt kol. Hos Renova bestod systemet av ett partikelfilter följt av UV och aktivt kol.

Systemet vid Vimmerbys vattenreningsverk hade en omsättning mellan 87-97% av H_SS Omsättningen av H₂S  över de katalytiska järnfilterna var mellan 50-64%. H₂S detekterades inte vid några av de andra systemen. O₃ detekterades endast vid Renovas anläggning där marknära O₃ fanns i det ingående flödet, 0.16 ppm. Koncentrationen ökade till 0.20 ppm efter UV -reaktorn. Det aktiva kolet klarade avatt adsobera allt det inkommande.

Lukten vid systemet vid Vimmerby mättes till 27500 Ou/m₃ vid inloppet och vid utloppet till 19071 Ou/m₃. Omsättningen av lukten bestämdes till 31% över systemet. Omsättningen av lukten vid Alvim bestämdes till 99.8%. Lukten vidinloppet var 5490 Ou/m₃ och 11 Ou/m₃ vid utloppet. Luften vid inloppet vidsystemet hos Renova var 434 Ou/m₃ och 36 Ou/m₃. Omsättningen av lukten hos Renova var 92%.

Exaktheten för mätningar kunde ha förbättrats om tiden mellan provtagningen och analysen av provet hade minimerats. Testpanelen skulle också haft flera deltagare som skulle varit gallrade i förväg så att resultat från paneldeltagare som var över- och okänsliga för lukt inte fanns med i det slutgiltiga resultatet.