Syftet med denna studie var att synliggöra hur lärare i fritidshemmet använder sig av högläsning och boksamtal i fritidshemsverksamheten. Vi ville även synliggöra lärarnas åsikter om sambandet mellan högläsning, boksamtal och språkutveckling. Vi har valt att arbeta utifrån en kvalitativ metodansats med semistrukturerade intervjuer. Det finns forskning om att högläsning och boksamtal bidrar till en bättre språkutveckling för individer, och den är applicerbar på fritidshem men utforskad i hur skolan kan arbeta med högläsning och boksamtal för att utveckla elevernas språk. Våra resultat påvisade att de informanter vi intervjuade hade valt att arbeta med högläsning och boksamtal enbart i skolmiljö. Även om informanterna arbetade med högläsning och boksamtal i skolverksamheten, använde de sig inte av högläsning och boksamtal som didaktiskt verktyg i fritidshemsverksamheten. De använde sig av högläsning och boksamtal för att få till mysiga stunder och vila istället för att utöka elevernas språkutveckling. Högläsning och boksamtal ville lärarna som blev intervjuade använda även i fritidshemmets verksamhet, men de uttryckte att många av deras kollegor tycker att det ska vara mer fritt på fritidshemmet och att en aktivitet med högläsning och boksamtal är en för styrd aktivitet.  Vår slutsats blev att trots att  lärarna ansåg att högläsning och boksamtal ger eleverna en bättre språkutveckling och ett utökat ordförråd, så använder de inte det som ett didaktiskt verktyg i fritidshemsverksamheten. Informanterna i vår studie ansåg dessutom att de hade eleverna under för kort tid för att med säkerhet kunna dokumentera en markant skillnad i elevernas språkutveckling.