Denna studie syftar till att undersöka vilka diskurser som framträder i massmedia om hemlösa, hur och var de framträder samt om det skett några förändringar gällande detta under de senaste 25 åren (1993–2018) och, i så fall, hur dessa förändringar sett ut. För att besvara detta syfte har 55 artiklar som publicerats i Dagens Nyheter under perioderna 1993-07-01–1993-12-31, 2005-07-01–2005-12-31 och 2018-07-01–2018-12-31 analyserats med hjälp av kritisk diskursanalys. Tillämpningen av den kritiska diskursanalysen har inneburit analyser (också kvalitativ och kvantitativ innehållsanalys) av tre olika nivåer av texten har genomförts: text (textens innehåll), diskursiv praktik (textens produktionsmönster) och social praktik (textens potentiella effekter). 

I studien framkommer att framställningarna av den hemlösa individen i Dagens Nyheter under de tre årtalen har utgått från fyra olika diskurser som varit återkommande under samtliga årtal. Dessa har i studien benämnts som: De svåra förhållandenas diskurs, Sympatiernas diskurs, De ovärdiga samhällsmedborgarnas diskurs och Uteliggarnas diskurs. Hur den hemlösa individen framställs beror i viss mån på vilken av diskurserna som aktualiseras då de hemlösa diskuteras. Det finns emellertid även antaganden om de hemlösa som är så vedertagna att de återkommer i alla diskurserna. Samtliga fyra diskurser innehåller därtill antaganden som kan anses som problematiska för dem som befinner sig i hemlöshet vilka kan leda till stigma och ett epitet som avvikande, dock i varierande omfattning. Under två av årtalen (1993 och 2005) är det Sympatiernas diskurs som oftast framträder vilket innebär att den hemlösa individen främst befästs med en förståelse av att vara i behov av andras medlidande, sympati, stöd. Detta gör vidare att den hemlösa tillskrivs en betydelse av att vara ett passivt offer som inte klarar av att hantera eller ta sig ur sin situation utan andras hjälp. Under 2018 är det istället De svåra förhållandenas diskurs som oftast framträder. Detta leder till att den som befinner sig i hemlöshet främst beskrivs utifrån de besvärliga omständigheter ett liv i hemlöshet innebär. Diskursen bidrar vidare till en förståelse av individen som i första hand en hemlös person, de övriga egenskaper individen besitter ges en underordnade betydelse.

Även om skillnader årtalen emellan således uppdagats under studiens förfarande uppfattas dessa inte som särskilt omfattande. Denna studie argumenterar därför för att sättet för att beskriva de hemlösa och de diskurser som strukturerar språkbruket om dem i Dagens Nyheter mellan 1993 och 2018 inte genomgått några omfattande förändringar.

The purpose of this study is to explore media discourses regarding the homeless individual, who they are, how and where they appear and if there´s been any changes regarding this since 1993.  55 articles from the newspaper Dagens Nyheter who were published during three different periods of time (1993-07-01–1993-12-31, 2005-07-01–2005-12-31 and 2018-07-01–2018-12-31) were examined to answer this purpose. The form of examination has been critical discourse analysis which, in this study, means that examination (also with the help of qualitative and quantitative content analysis) has taken place in three different levels of the text: text (the content of the text), discursive practice (the production pattern of the text) and social practice (the potential effects of the text).

The study shows that four different types of discourse has been framing the language use in Dagens Nyheter regarding the homeless individual and all of them appears during each of the three studied years. The discourses have, in this study, been named as follows: The discourse of hardships, The discourse of sympathies, The discourse of the unwanted citizen and The discourse of the vagrants. How the homeless individual is represented depends, to some extent, on which of the four discourses the authors in Dagens Nyheter base their statements on. There is, however, also some general assumptions about the homeless that can be found in all of the four discourses. All four of them also contain assumptions that, to a different degree, can lead to a view of the homeless as an outsider and thereby to stigmatization. During two of the years (1993 and 2005) most of the authors statements were based on The discourse of sympathies which lead to a representation of the homeless individual as a person in need of pity, sympathy and support from others. This forms an understanding of the individual as a passive victim that needs help from others to cope with the situation and/or to get to another place in life. During 2018 most of the authors statements instead derives from The discourse of hardships. This leads to a representation of the homeless individual as a person that is surrounded by difficult conditions. The discourse also forms an understanding of the individual as first and foremost homeless, all other attributes and aspects of the homeless persons life comes second to the homelessness.

Even though some differences have been noticed between the three years throughout the course of the study the study argues that these should be viewed as fractional. This also leads to a standpoint that the representations of the homeless individual in Dagens Nyheter hasn´t gone through much change during the studied period of time (1993-2018).