Fortifications are a common type of ancient monument found throughout Scandinavia, and while the functions of forts are studied and debated quite heavily, the re-use of these structures is less known. On Gotland, there exist 84 ancient fortifications, of which approximately one-third have burials or registered graves within or in close proximity to their locations. This thesis identifies those locations where empirical evidence can be found to identify burials as a form of secondary use of fortifications. The case study of Gudings slott, in Eke Parish, is examined to exemplify the chronological extent of secondary use of an ancient fortification by continued burial rituals from the Late Iron Age through the early Middle Ages. Ancestral worship, memory theory, burial practices, and spatial analysis are utilized to explain why these sites may have been chosen for re-use as burial grounds during the Late Iron Age. The resulting interpretations reveal a unique combination of topographic location, ancestral connectivity, and social stressors as key factors in the secondary use of the examined sites. In addition, new possibilities for the study of Gotland’s ancient fortification sites and suggestions for future research are put forward.

Fornborgar är en vanlig typ av forntida monument som finns i hela Skandinavien, och även om borgarnas funktioner har studerats och diskuterats tämligen omfattande är återanvändningen av dessa strukturer mindre känd. På Gotland finns 84 fornborgar, varav ungefär en tredjedel har begravningar eller registrerade gravar inom eller i närheten av deras lokalisering. Denna uppsats identifierar de platser där empirska blägg finns för begravningar som en form av sekundär användning av borgar. Fallstudien av Gudings slott i Eke socken används för att exemplifiera den kronologiska omfattningen av sekundär användning av en fornborg som en plats för fostsatta begravningsritualer från yngre järnålder upp i tidig medeltid. Förfädersdyrkan, minnesteori, begravningsmetoder och rumslig analys används för att förklara varför dessa platser kan ha valts för återanvändning som gravplatser under yngre järnålder. De resulterande tolkningarna avslöjar en unik kombination av topografisk lokalisering, koppling till förfäder och sociala stressfaktorer som nyckelfaktor i den sekundära användningen av de undersökta platserna. Dessutom presenteras nya möjligheter för att studera Gotlands fornborgar och förslag till framtida forskning.