Denna analys av språkanvändning i naturvetenskap använder sig av frågorna och resultaten från TIMSS 2011 år 8. Förutom att utveckla en metod för att karaktärisera naturvetenskapliga frågor med avseende på lingvistiska särdrag, så försöker den även undersöka vilka lingvistiska särdrag – och i vilken omfattning – som påverkar hur olika grupper av elever lyckas lösa frågor inom de olika naturvetenskapliga ämnena. Då vissa lingvistiska särdrag är vanligare i vissa kontexter än andra, kan ett medvetandegörande om dessa och förberedande av eleverna inför mötet med dessa vara en fruktsammare väg att gå på längre sikt, än den mer kortsiktiga lösningen att bara förenkla språket hela tiden.Meningsdimensionsmodellen är baserad på ett socialsemiotiskt perspektiv och registerbegreppet såsom det tagits fram inom Systemisk Funktionell Lingvistik (SFL) och fyra meningsdimensioner har utvecklats för att beskriva frågorna: Packning, Precision, Personifikation och Presentation. För att kunna diskutera resultat från olika elevgrupper så är analysen även baserad på ett receptionsteoretiskt perspektiv. Resultaten visar att det är skillnader mellan hur språket används i de olika naturvetenskapliga ämnena. Elever med båda föräldrarna födda utomlands påverkas i högre grad av Meningsdimensionernaän vad elever med svenskfödda föräldrar gör. Pojkar påverkas i högre grad av vissa Meningsdimensioner än vad flickor gör. Resultaten visar även att Meningsdimensionerna inte fångar språkliga svårigheter lika bra i Fysik och Geovetenskap lika bra som de gör i Kemi och Biologi. Ett förvånande resultat var att många av de Meningsdimensioner som är av signifikant betydelse för de 25% bäst presterande helt saknar betydelse för de 25 % mest lågpresterande, och vice versa.