Det har under en tid diskuterats huruvida den princip som i amerikansk rätt kallas the business judgment rule även förekommer i svensk rätt. Frågan har varit föremål för diskussion i flertalet artiklar och det är därför relevant att utreda huruvida principen förekommer i svensk rätt samt om en sådan princip kan anses vara förenlig med det skadeståndsansvar som styrelseledamöter har enligt 29 kap. 1 § ABL. Denna framställning syftar därför till att ge ett svar på om en princip likt the business judgment rule som förkommer i amerikansk rätt även förekommer i det svenska rättssystemet och om en sådan princip kan anses vara förenlig med 29 kap. 1 § ABL. För att utreda rättsläget har två metoder använts, den rättsdogmatiska metoden och den komparativa metoden, och den juridiska argumentationen i framställningen bygger på lagstiftning, förarbeten, rättspraxis och doktrin. The business judgment rule förekommer i den amerikanska aktiebolagsrätten och principen är en presumtion om att bolagsledningen vid beslutsfattande agerat utifrån en väl informerade grund, i god tro samt i övertygelsen om att beslutet fattats för aktiebolagets bästa. Principen har kommit att ta sin form genom the Supreme Courts i USA och inte direkt genom skriven lag vilket beror på att USA är ett s.k. common law land där rättstillämparen även är skaparen av rättsreglerna. För att principen ska vara tillämplig krävs att fyra rekvisit uppfylls, dessa är att det ska röra sig om ett beslut som fattats av en styrelseledamot och the triads of fiduciary duties. I svensk rätt regleras styrelseledamöters skadeståndsansvar i 29 kap. 1 § ABL och av paragrafen framkommer att en styrelseledamot som inom sitt uppdrag bringar skada till aktiebolaget, aktieägare eller tredje man genom uppsåt eller av oaktsamhet ska ersätta denna skada. Inom ramen för styrelseledamöters skadeståndsansvar enligt 29 kap. 1 § ABL finns såväl ett externt som ett internt skadeståndsansvar. För att en styrelseledamot ska kunna ställas ansvarig för en skada krävs att styrelseledamoten agerat oaktsamt, eller genom uppsåt, samt att det föreligger adekvat kausalitet mellan handlandet och den uppkomna skadan. Efter en genomgång av lagstiftning, förarbeten, prejudikat och doktrin på såväl det amerikanska som det svenska området kan konstateras att the business judgment rule som presumtion inte förekommer i de svenska regleringarna på området, varken i den allmänna skadeståndsrätten eller i ABL. Vissa rekvisit som förekommer i the business judgment rule kan däremot anses förekomma i såväl 29 kap. 1 § ABL som i rättstillämparens bedömningar. Rekvisitet för duty of care kan liknas med den culpabedömning som sker vid utredningen av om en person varit oaktsam i sitt handlande. Högsta domstolen har även i några rättsfall framfört att om en person fattar ett beslut som varit väl motiverat och med en informerad basis bör inte beslutet ifrågasättas, vilket även detta kan liknas med rekvisitet för duty of care samt det tankesätt som finns gällande the business judgment rule. Det kan även konstateras att om en princip likt the business judgment rule skulle komma att bli allmänt vedertagen i svensk rätt torde detta inte stå i strid med 29 kap. 1 § ABL.