I den nya läroplanen för förskolan skrivs undervisningsbegreppet fram och får en framträdande roll i relation till barns utveckling och lärande. Syftet med den här studien är att ta reda på hur undervisning som innehåll och uttryck konstitueras i olika förskoledidaktiska texter som har getts ut som svar på realiseringen av läroplanen. Den formulerade komplexiteten som har framträtt i ett förskolehistoriskt sammanhang har föranlett en föränderlig ontologisk och metodologisk utgångspunkt. För den här studien tillämpas därför en spårande-och-kartograferande metodologi. Ansatsen ämnar ta reda på hur olika artikulationer påverkar hur undervisning görs och talas om. Trots att förskolan beskrivs i linje med en mångfacetterad didaktik framträder ett flertal dominerande och normativa territorium om hur undervisning ska implementeras. Den nyanserade didaktiken får stå tillbaka där undervisning snarare artikuleras i termer av rationalistiska, realistiska, socialkonstruktivistiska och materialistiska idéer. Den spårande-och-kartograferande ansatsen möjliggör dock ett omkonstituerande av undervisning som innehåll och uttryck vilket påvisar hur förskolans didaktik har potential att skifta natur.