På Riksidrottsmötet i Maj 2017 beslutades om en omfattande förändring inom svensk idrott; Strategi 2025. Denna förändring syftar till att lösa flera av de problem som idrottsrörelsen under många år haft, såsom tapp av medlemmar tidigare ner i åldrarna, snedvriden könsfördelning på beslutsfattande positioner och generellt höga trösklar in i idrotten. Denna studie syftar till att redogöra för hur denna förändring legitimeras av idrottskonsulenter, som är anställda på distriktsförbunden, i mötet med idrottsföreningar där förändringen i stor utsträckning ska genomföras, samt vilka konsekvenser denna legitimering eventuellt får. Genom intervjuer med och skuggning av idrottskonsulenter i deras möten med idrottsföreningar visar denna studie att idrottskonsulenterna inte speciellt ofta arbetar uttalat med strategin utan att det snarare fungerar som ett DNA i deras vardagliga arbete. De sitter inte heller på några mandat att styra idrottsföreningarna eller på något sätt bestämma över deras strategiarbete.Den legitimerande processen utgörs istället av att beskriva strategin som lösningen på de problem idrottsföreningarna redan upplever att de har samt stötta de arbeten som de själva vill starta.Resultaten visar också hur kommunikationen mellan den nivå av svensk idrott som initierat förändringen och de som ska utföra den har brustit i stor utsträckning. Konsekvensen av detta blir att mycket arbete läggs på föreningarna och att det är idrottsföreningar med hög formaliseringsgrad som har större möjlighet att följa med på strategiresan. De förändringar strategin syftar till som idrottsföreningarna inte ser sin direkta vinning i riskeras också att inte arbetas med alls när mandat för att styra förändringen saknas. Med brist i kommunikationen inom svensk idrotts organisation riskeras också att alla inte är överens om vad strategiarbetet egentligen syftar till och därför inte arbetar mot gemensamma mål