Syftet med den här uppsatsen är att undersöka kvinnors potential till att utmana heteronormativa konventioner genom polyamorös praktik, samt att undersöka vilket motstånd kvinnorna mött eller möter från omgivningen och i kärleksrelationer med män.

Studien utgår teoretiskt från Stevi Jacksons definition av heteronormativitet som en normerande, institutionaliserande struktur som reglerar normer för såväl sexualitet som kön, och Chris Beasleys teori om gränsöverskridande heterosexualitet, det vill säga olikkönade sexuella praktiker som har potential att utmana könade och sexuella ojämlikheter som struktureras av heteronormativitet.

Undersökningen genomfördes genom semistrukturerade enskilda djupintervjuer, med tre kvinnor som definierar sig som polyamorösa och som har erfarenheter av kärleksrelationer med män. Dessa har sedan tolkats tematiskt genom lodrät och vågrät textanalys i enlighet med Heléne Thomssons systematiska textanalys.

Resultaten visar på att kvinnorna utmanar heteronormativa föreställningar om att kvinnans sexualitet ska kontrolleras av en man, om att kvinnor bör hämma individuell utveckling till förmån för stabiliteten i en parrelation samt om att kvinnor är potentiella rivaler om män snarare än potentiella vänner, och om att kärleksrelationer bör prioriteras över platonska vänskapsrelationer.

Kvinnorna möter motstånd i och med att omgivningen ofta förstår polyamori som sexuell promiskuitet, och att kvinnor i enlighet med den sexuella dubbelstandarden döms hårdare än män när de har flera sexuella partners. I kvinnornas relationer med män kvarstår och reproduceras vissa traditionella könsmönster, där männen i enlighet med ideal för hegemonisk maskulinitet ser kvinnornas andra manliga partners som rivaler, och där kvinnorna gör en större del av det känslomässiga arbetet än sina manliga partners. Det finns begränsningar, främst i form av bristande tidsmässiga och energimässiga resurser, för kvinnornas möjligheter att underhålla multipla kärleksrelationer i praktiken. Samtidigt menar jag att det finns frigörande potential i sig i att ha känslomässig och kroppslig autonomi att få inleda multipla relationer om man orkar och vill.