Syftet med denna studie var att undersöka skolkuratorers erfarenheter av hur en problematisk skolgång identifieras, hur de bemöter denna problematik samt hur de kvalitetssäkrar arbetet. För att besvara studiens syfte genomfördes en kvalitativ intervjustudie med fem skolkuratorer på grundskolor i Mellansverige. Empirin analyserades utifrån teori kring problematisk skolgång, systematiskt kvalitetsarbete samt evidensbaserad praktik. Resultatet visade att problematisk skolgång innebär att måluppfyllelse inte nås eller att skolgången blir avbruten, viktiga faktorer i sammanhanget var frånvaro samt ökad psykisk ohälsa. Skolkuratorerna ansåg att en god relation mellan eleven och skolan samt samverkan var viktiga framgångsfaktorer för att tidigt upptäcka och kunna åtgärda problematiken. Systematiskt kvalitetsarbete framkom som en viktig faktor och i synnerhet genom kontroll av giltig och ogiltig frånvaro samt genom kartläggningar på olika nivåer. Att arbeta med evidens ansågs också vara viktigt men samtidigt fanns viss skepsis mot nya metoder och ofta användes bara valda delar av evidensbaserade metoder för att kunna individanpassa och att se helheten.

The purpose of this study is to examine how school counsellors, in their own practical experience, identify problematic schooling; how they approach these problems; and how they assure the quality of their work. To answer these questions, the authors have conducted a qualitative study, interviewing five school counsellors working in different schools in Central Sweden. The empirical study has been analyzed using the theoretical concepts of problematic schooling, systematic quality assurance, and evidence-based practice. The outcome of the study suggests that problematic schooling entails the failure to reach educational goals, or even the complete disruption of schooling. Important factors include pupil absence and impaired mental health. A successful pupil–school relationship, as well as a co-operative environment, are identified by the interview subjects as important factors for the successful detection and intervention of problematic schooling. Furthermore, systematic quality assurance is identified as a key factor, particularly in the shape of survey and verification by the school regarding the validity of pupil absence. Finally, the interview subjects generally consider an evidence-based approach to be important, but also tend to display some scepticism towards the implementation of new methods. The study thus shows that evidence-based methods are often only partially applied, in an attempt by school counsellors to make case-dependent adjustments to fit the wider picture.