Syftet med studien var att få en bättre förståelse och bredare kunskap om problematiken runt kvinnors underrepresentation som tränare inom svensk innebandy. Inom idrotten är ledarskap ett mansdominerat område och världen över hamnar kvinnor i en minoritetsposition. Studien belyser problemet utifrån en sociokulturell teori med fokus på att förstå de sociala strukturer som format en idrottskultur som är manligt kodad. För att få en fördjupad förståelse har det teoretiska ramverket kombinerats med ett genus- och organisationsperspektiv. Det avgränsade syftet med studien var att genom innebandytränares uppfattningar analysera vad i idrottskulturen och genusstrukturen som har betydelse för att det är fler män än kvinnor som är tränare inom innebandy, samt via innebandytränares uppfattningar undersöka potentiella förändringar som kan vidtas för att öka antalet kvinnor som innebandytränare. Studiens resultat baseras på data skapat genom fyra fokusgrupper med totalt 13 huvudtränare inom innebandy, där både kvinnor och mäns perspektiv på och erfarenheter av problemet inkluderades. Studiens resultat visar bland annat på svårigheter för kvinnor att kliva fram och respekteras som innebandytränare och att kvinnor får ett annorlunda bemötande jämfört med manliga kollegor. Ytterligare ett centralt resultat från studien är behovet av förebilder för barn och ungdomar för att förändra synen på kvinnor i tränarpositioner. Vi kan med stöd från studiens resultat och analys säga att idrottskulturen inom svensk innebandy består av traditionell genusstruktur som skapar mindre möjligheter för kvinnor att bli och vara tränare inom innebandy.