Möjligheterna för en liten stat att vara inflytelserik på den internationella arenan kan tyckas vara en svår uppgift. Den största och äldsta institutionen är Förenta Nationerna och säkerhetsrådet är den delen av FN med mest makt. De fem permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet åtnjuter flertalet fördelar jämfört med mindre stater och icke-permanenta medlemmar i form av veto-rätten, deras tradition av att ha en plats i rådet och deras ekonomiska övertag över mindre stater. Mindre stater måste specialisera sig på ett fåtal områden för att bli inflytelserika. Syftet med denna uppsats är att undersöka om Sverige var inflytelserikt som ordförande i säkerhetsrådet utifrån teorin om små stater och deras verktyg för inflytande. Samt att göra en jämförelse med Australiens ordförandeskap. Uppsatsens slutsats blev att Sverige har varit inflytelserikt i FN:s säkerhetsråd som ordförande. Dessutom höll Sverige jämna steg med Australien utifrån operationaliseringen av teorin. Där variablerna Kunskap och prioritering, Diplomatiska förmågor och självbild/uppfattning, Initiativ och ledarskap och Koalitionsbyggande testas på de båda staternas ordförandeskap. Sveriges historia och tradition av stöd till FN har varit och är fortfarande större än Australiens, vilket gör Sverige mer inflytelserikt utifrån variabeln Självbild/uppfattning.