Bräddning har blivit ett vanligt förekommande problem över hela landet när man pratar om avlopp och avloppsvatten. Eftersom bräddning är utspädning av avloppsvatten som tvingas släppas ut utan rening, leder detta till utsläpp av bland annat näringsämnen, miljö- och hälsostörande ämnen och patogena organismer i recipienten. Detta kan vara särskilt allvarligt om recipienten är en dricksvattentäkt. Det är därför viktigt att samhället arbetar med att förhindra att bräddning sker. Syftet med denna studie är därför att undersöka på vilket sätt kommuner arbetar med att identifiera i vilken omfattning bräddning sker och hur de arbetar för att åtgärda problemet. I undersökningen har därför en genomgång av lagstiftning inom området gjorts och VA-planer från 10 svenska kommuner har granskats för att identifiera åtgärdsområden. Vetenskaplig litteratur och rapporter har använts för att bedöma omfattning av problem internationellt och nationellt samt för att bedöma om de åtgärder som görs är tillräckliga.

Bräddning sker på grund av hydraulisk överbelastning eftersom vattenmängderna är större än ledningsnätets och reningsverkets kapacitet. Dessa överbelastningar uppkommer till följ av ökad nederbörd, avsmältning, lagring av fett, sediment eller rötter som tränger in i ledningsnäten. Allt detta försvårar avledningen av vatten vid höga flöden. EU:s vattendirektiv har som syfte att minska farligt utsläpp till vatten och det sker främst genom övervakning, bättre hantering av slam, information och rapporter över utsläppen. Många av just de här punkterna är återkommande åtgärder i de åtgärdsplaner som vi har granskat.

Till följd av klimatförändringarna måste kunskapen om bräddning öka och det är viktigt att hantera dagvattnet i separata system där det är möjligt t.ex. i nya bostads och industriområden. Samtidigt måste reningsverkens och ledningsnätens kapacitet ses över i form av övervakning, då åtgärdstakten inte är tillräckligt hög idag.