Den ökande kortvariga användningen av plast i kombination med plastens långa nedbrytningstid samt bristande utformning för återanvändning/återvinning har bidragit till att dagens plastanvändande är ineffektivt och ohållbart. För att driva på utvecklingen mot en cirkulär ekonomi har EU-parlamentet röstat fram ett nytt direktiv som särskilt angriper det globalt erkända problemet med plastnedskräpning i marina miljöer. Direktivet, som heter ”minskning av vissa plastprodukters inverkan på miljön”, innehåller bland annat bestämmelser för att minska, alternativt förbjuda, användandet av vissa typer av engångsplast, produktkrav, märkningskrav samt utökat producentansvar. Uppsatsen syftar till att redogöra för plast och plastens negativa effekter på människors hälsa och miljön, fastställa den i framtiden gällande rätten med utgångspunkt i direktivets nuvarande form samt analysera direktivets syfte och huruvida detta sannolikt kommer att uppnås. För att besvara uppsatsens syfte har i huvudsak den rättsdogmatiska metoden använts. Rättskällorna har kompletterats med naturvetenskapliga källor i de delar som rör plastens egenskaper och miljöeffekter. Resultatet visar bland annat att EU inte har presenterat några konkreta förslag på substitut för engångsplasten, vilket gör det svårt att fastställa direktivets totala förväntade effekter på miljön, människors hälsa och arbetet mot en cirkulär ekonomi.