Sveriges feministiska utrikespolitik förde vid sin lansering 2014 med sig höga förväntningar, och för svenskt utvecklingssamarbete avser den att höja ambitionerna för jämställdhetsarbetet. Generella problem med implementeringen har dock identifierats i en studie två år efter lanseringen. Denna uppsats syftar till att analysera den feministiska utrikespolitikens styrning och implementering inom biståndsmyndigheten Sidas operativa verksamhet. Sida har en lång tradition av jämställdhetsarbete och antas därför ha goda förutsättningar för implementeringen. Den feministiska utrikespolitikens implementering är ett aktuellt och omdebatterat ämne inom biståndskretsar, men forskningsfältet är inte omfattande. Det analytiska ramverket för studien utgår från ett top-down perspektiv och inkluderar ett antal faktorer som kan påverka implementeringen. Ramverket har fungerat som ett verktyg för att analysera uppsatsens empiriska material. Slutsatserna för studien är dels att utformningen av den feministiska utrikespolitikens styrning riktad mot Sidas verksamhet påverkar implementeringen. Främst är det otydligheten i formuleringar och status för dokumenten men även styrningskedjans längd. Studien har vidare kommit fram till att inställningen hos de implementerande aktörerna är en faktor som inte tros ha försvårat implementeringen. Däremot kan en brist på resurser och tid samt en varierande förståelse bland anställda på Sida försvåra tillämpningen av den feministiska utrikespolitikens mål och metoder.