Psykisk ohälsa är ett stadigt växande problem inte bara i världen utan även i Sverige. Psykisk ohälsa kostar samhället oerhörda mängder pengar, men är även fruktansvärt för den som drabbas och de personer som finns i dess närhet. Psykisk ohälsa är ett samlingsbegrepp som innefattar allt från lindrig oro till svåra psykiatriska tillstånd. Om personer som drabbas inte får den hjälp de behöver i tid kan den psykiska ohälsan mynna ut i självmordsförsök eller i värsta fall självmord. Så många som 1200 personer om året tar sitt liv i Sverige. Det motsvarar cirka 3 självmord om dagen. Ambulanssjuksköterskor kommer träffa dessa personer prehospitalt och ska bemöta och vårda dessa patienter. Känner ambulanssjuksköterskan sig trygg i mötet med dessa patienter? Upplever hen att kompetensen finns?

Syftet med arbetet är att undersöka ambulanssjuksköterskans upplevelse av att vårda och möta patienter som försökt ta sitt liv. Metoden författarna valt är en kvalitativ intervjustudie. Åtta ambulanssjuksköterskor verksamma i Västra Götalandsregionen intervjuades. Av dessa åtta var fem kvinnor och tre män. Intervjuerna har granskats med hjälp av Elo & Kyngäs (2008) granskningsmall för kvalitativ innehållsanalys. Efter analysarbetet framkom 10 subkategorier och 4 huvudkategorier. Resultatet visar på att ambulanssjuksköterskorna som intervjuats upplever att självmordsbenägna personer är svåra att möta och bemöta. Svårigheten handlar till stor del om en upplevelse av bristande kunskap i kommunikationen med dessa patienter. I övrigt upplever de flesta informanter att de har den kompetens som krävs, men understryker att den kompetensen inte kommit från utbildning utan byggts av erfarenheter efter att vårdat många självmordsbenägna patienter. I diskussionen lyfts arbetets styrkor respektive svagheter. Slutsatsen är att det behövs mer utbildning för ambulanspersonal så de känner sig mer rustade att möta självmordsbenägna personer.