Hjärt-/kärlsjukdom är den vanligaste dödsorsaken i Sverige och många patienter inom intensivvården antingen har eller löper en ökad risk för att utveckla hjärtsjukdomar. Ischemimonitorering innebär att genom övervakning med kontinuerligt elektrokardiogram (EKG) monitorera eventuell ischemi (syrebrist) i hjärtmuskeln. Intensivvårdspatienten är inte sällan oförmögen att kommunicera besvär och symtom såsom bröstsmärta. Detta i kombination med sitt kritiska tillstånd kan exponera patienten för skada såsom syrebrist i hjärtmuskeln och i förlängningen ge ökat lidande. Intensivvårdssjuksköterskan har ett etiskt och yrkesmässigt ansvar gentemot patienten att kunna uppfatta vad hen kommunicerar via den övervakningsutrustning som används. Syftet med studien var att utifrån intensivvårdssjuksköterskans perspektiv, belysa rutiner och erfarenheter av ischemimonitorering inom intensivvården.

För att nå ut till så många deltagare som möjligt valdes en kvantitativ metod med webbenkät som skickades ut till kliniskt verksamma intensivvårdssjuksköterskor. Ungefär fyra hundra intensivvårdssjuksköterskor fick enkäten till sin e-post och femtionio (n=59) valde att svara. Resultatet visade att det fanns brister i de lokala rutinerna men också brister i följsamheten till dem. Deltagarna upplevde att för få patienter ischemimonitorerades inom intensivvården och att hindren främst var bristande kunskap om korrekt användning och bristande intresse för ischemimonitorering hos behandlande läkare. Ischemimonitorering kan skydda intensivvårdspatienten från lidande, både på kort och lång sikt. Konkreta och välskrivna rutiner och riktlinjer som får genomslag i personalgruppen kan säkra kvaliteten på vårdverksamheten. Intensivvårdssjuksköterskan bör erbjudas utbildning och repetitionsutbildning inom ischemimonitorering för att minska den upplevda kunskapsluckan.