Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur förskollärare talar om inkludering av flerspråkiga barn i förskolans verksamhet. Studien utgår från följande frågeställningar: Vilka tolkningsrepertoarer blir synliga i förskollärares samtal om inkludering av flerspråkiga barn? Vilka strategier talar förskollärare om för att möjliggöra så att flerspråkiga barn blir inkluderade i förskolans verksamhet? Studien har socialkonstruktionism som vetenskapsteorisk utgångspunkt där analysmetoden diskurspsykologi tillsammans med analysverktygen tolkningsrepertoar, retorik och kategorisering har använts. I studien har sju stycken förskollärare intervjuats under två stycken fokusgruppssamtal på två olika förskolor. I resultatet framkommer det att förskollärare lägger ansvaret på sig själva att anpassa verksamheten för alla barn och att de anser att icke-verbal kommunikation är en betydelsefull strategi för att inkludera de flerspråkiga barnen. I resultat går det att utläsa att det finns en viss osäkerhet i hur förskollärare ska kommunicera med barn då språket brister. Med vår studie vill vi synliggöra hur förskollärare talar om inkludering och därmed möjliggöra för diskussioner om ämnet runt om på andra förskolor.