Invandring och integration har varit bland de viktigaste valfrågorna i senare års valrörelser i Sverige. Integration syftar i dessa sammanhang på många olika processer och skär in i skilda politiska områden och diskurser. I uppsatsen undersöks: (1) hur, utifrån vilka problemformuleringar och med fokus på vem, partiledarna talar om integration i valdebatterna 2006–2018, (2) hur olika integrerande åtgärder legitimeras i valdebatterna, (3) hur de Andra konstrueras diskursivt och hur maktrelationer, ansvar och förpliktelse uttrycks samt (4) om diskursen om integration har förändrats. Studien bidrar med en ökad förståelse för hur integration formas till en meningsfull politisk praktik.

Materialet består av valdebatter från de fyra valåren 2006–2018. I analysen, som är en kritisk och postkolonial diskursanalys, kombineras två metoder. Med hjälp av en legitimeringsanalys visas hur olika integrerande åtgärder rättfärdigas. Sedan urskiljs de processer och deltagare som förekommer i legitimeringarna med en transitivitetsanalys.

Resultatet visar att två diskurser är återkommande i alla integrationsdebatter, dels att människor behöver lära sig svenska för att kunna integreras, dels att en lyckad integration kräver förbättrade villkor på arbetsmarknaden. Den förra lägger en stor del av det integrerande ansvaret på individen, medan den senare främst tillskriver politiken ett ansvar. Resultatet synliggör också att det över tid har skett förändringar i vilka andra diskurser som aktualiseras i debatterna och hur dessa legitimeras. Sammantaget indikerar detta att det har skett en förändring i samhällsklimatet under den studerade tidsperioden. Studien visar även att diskurserna om integration i Sverige på flera håll överlappar med diskurserna om ämnet i andra länder.