Denna studie syftar till att undersöka socialarbetarens roll i återintegreringsprocessen i familj av pojkar som lever på gatan i Nepal samt de motstånd socialarbetaren kan möta under återintegreringen av barnen. Sex socialarbetare vid organisationen Voice of Children i Nepal har medverkat i kvalitativa semistrukturerade intervjuer vilka ligger som grund för studiens resultat. I studien har två teorier använts för att analysera materialet, vilka är Family-Centered Practice och KAIMeR. Dessa har använts för att på ett djupare sätt förstå det arbetssätt och de hinder som socialarbetaren möter i arbetet med gatubarnen. Resultatet visar att socialarbetarens roll är att identifiera problem, finna lösningar samt stödja och motivera barn och familj. Relationen presenteras som den mest avgörande faktorn i förändringsarbetet samt ett individuellt bemötande och långsiktighet. När det kommer till motstånd beskriver socialarbetarna familjen som det primära problemet, ofta kopplat till bristande engagemang och ansvarskänsla, där missbrukande föräldrar, styvföräldrar och föräldrar med barn som har en funktionsnedsättning beskrivs som mer krävande fall. När det gäller motstånd av barnen är det ofta kopplat till grupptryck som att de flyr från organisationen för att vara med vänner som fortfarande är aktiva på gatan. Att kombinera arbetet mellan samhälls- och individnivå kan tänkas förhindra att barn hamnar på gatan på grund av problem på samhällsnivå, samtidigt som det hjälper gatubarnen att lösa problem på ett personligt plan. Detta gäller inte minst funktionsnedsatta barn, där det behövs mer kunskap och förståelse för att öka möjligheterna för nya, givande arbetssätt.