Syftet med den här studien är att bidra till kunskapsutvecklingen rörande undervisningens pedagogiska förutsättningar vad gäller nyanlända elever i grundsärskolan.

De senaste åren har ett flertal nyanlända elever mottagits i den svenska grundsärskolan. Undervisning av tvåspråkiga elever med utvecklingsstörning ställer höga krav på lärarna då inte bara funktionsvariationerna kräver specialpedagogisk kompetens utan även språkförbistringar ska överbryggas. För att undersöka hur grundsärskolelärare som undervisar nyanlända elever beskriver detta har semistrukturerade intervjuer genomförts med fem lärare. Deras svar har sedan analyserats med hjälp av Bronfenbrenners (1979) ekologiska systemteori.

Studien innehåller även en forskningsöversikt med både nationell och internationell forskning och då framförallt forskningsresultat utifrån tvåspråkiga elever i behov av särskilt stöd. Forskningen visar att tillgång till modersmålsundervisning är en viktig del i tvåspråkiga elevers språkutveckling, både vad gäller modersmålsutvecklingen och andraspråksutvecklingen. Forskningen påvisar även vikten av att frekvent utsättas för båda språken och då helst med tillgång till språkstöd på både modersmålet och andraspråket för att i undervisningen få till en så optimal kunskapsutveckling som möjligt hos eleverna.

Studiens resultat visar att de intervjuade grundsärskolelärarna beskriver en fungerande kommunikation som den viktigaste ingrediensen i arbetet med nyanlända elever. För att lyckas med detta så använder sig lärarna ofta av olika tekniska och icke-tekniska kommunikationshjälpmedel. Vidare beskriver de en näst intill total brist på alla former av språkstöd för sina nyanlända elever. Modersmålsundervisning ges bara några elever tillgång till och då endast korta stunder. Studiehandledning saknades för alla elever och ingen av de intervjuade lärarna ansåg att de hade tillgång till språkstödjare i klassrummet.